Nya artiklar

Förhållandet till icke-muslimerna


forhallandet-till-icke-muslimernaJag vittnar att det inte finns någon annan gud förutom Allah, som har rätten att lagstifta och förtjänar att dyrkas, och jag vittnar att Mohammad är Allahs sista budbärare och profet. Den korta trosbekännelsen (shahadah), som jag inledde med, är i själva verket det som skiljer muslimen från icke-muslimen. Den ena är övertygad om den, medan den andra inte är det. Det är inte personens etnicitet, hudfärg, bakgrund, föräldrar eller annat som avgör identiteten, utan det är övertygelsen som man bär på och lever efter som avgör vem man är. Övertygelsen, som förpliktar människan att tänka, tilltalar människans intellekt och låter förnuftet avgöra dess riktighet.


Det är denna övertygelse som flera tusen svenskar och hundratusentals västerlänningar har tagit till sig under årens lopp. Dessa modiga människor har efter ett liv med frihet, demokrati och marknadsekonomi har valt att vända allt ryggen och vända till sig Islam. De gjorde det samtidigt som det politiska etablissemanget och medierna här i väst förde mot Islam och muslimerna en skrämselkampanj, som för tankarna till 30-talets Tyskland. Med Allahs vilja, har antalet konverteringar bara ökat sedan 11 september. Dessa nya muslimer har visat uppriktighet och fasthet, som man bara kan bli avundsjuk på.

Vad drev dessa människor till Islam? Var de mentalt svaga? Kom de från utslagna familjer? Eller ville de kanske gifta sig med muslimer? Svaret är att dessa faktorer inte gäller för del flesta fallen. Denna är inte min slutsats, utan de västerländska experternas och forskarnas. De säger att Islam attraherar människor eftersom den ger svar på grundläggande frågor. De säger att Islam betraktas som ett alternativ till det meningslösa liv som demokratin har gett dem, en fascination av de muslimska invandrarnas kultur, och en uppgörelse med det demokratiska samhällets brutala utnyttjande och orättvisor.

Konverteringarna kan inte förklaras med önskan om äktenskap eller social utslagning, eftersom konvertiterna kommer från samhällets alla skikt.

Trots det glädjande i dessa nyheter, är dessvärre majoriteten av de västerländska samhällena helt ovetande om Islam. Det finns förvisso 50 miljoner muslimer i Europa, men det finns också 500 miljoner icke-muslimer.

Trots att vi inte bara finns i storstäder som London, Paris och Stockholm, utan även finns i småstäder och byar, vet fortfarande det flesta ingenting om Islams budskap. Hur kan detta gå ihop med när Allah säger:

”Således har Vi gjort er till ett rättfärdigt samfund, så att ni kan vara vittnen mot mänskligheten, och Budbäraren kommer att vara vittne mot er.”

Är ett vittne tyst när det befinner sig bland ovetande människor?

Det är sant att decenniers skrämselkampanj har skapat fördomar och mer hat mot den islamiska ideologin och muslimerna, och den hatiska och lögnaktiga propagandan mot Islam och muslimerna har återuppväckt medeltida tendenser, som klappjakt på varje muslim som bekänner sig till Islam och utstötning av alla som väljer Islam istället.

Men innan vi avsäger oss allt ansvar för detta, måste vi konstatera att en lögn bara kan fortsätta leva så länge som ingen avslöjar den. Vår röst har tyvärr inte varit tillräckligt stark för att bemöta dessa lögner och fördomar.

Kampanjen har lyckats eftersom många muslimer har valt att isolera sig och komma undan debatt och diskussion med resten av befolkningen, även om man möter dem dagligen på arbetet, i skolan, osv.

Det finns flera anledningar till denna isolation. En del säger att befolkningen är för hatisk. Andra säger att isolation hjälper oss att beskydda vår identitet. Och så saknar en del förmågan att diskutera och väljer därför att tala om något annat när Islam kommer på tal.

Kampanjen har också lyckats, eftersom en del har valt att debattera och engagera sig i samhället på icke-islamiska grunder, antingen genom förkastliga bevis eller genom att acceptera att Islam ställs i skamvrån och halvhjärtat försvarar den.

I vårt förhållande till väst får vi aldrig anpassa Islam till västs smak och behag, för det skulle innebära i så fall att vi inte erbjuder Islam som det ideologiska alternativet till de många problem de möter.

Valet ska inte stå mellan att isolera sig eller engagera sig på västs villkor. Det finns faktiskt ett tredje alternativ!

Vi måste fråga oss själva: Accepterar vår shahadah att vi isolerar oss bara för att de har fördomar? Accepterar den att vi håller tysta när det ljugs om oss? Accepterar den att vi gömmer oss när det genomförs striktare lagar mot oss eller när våra bröder och systrar bombas i Afghanistan?

Vi har alla vittnat att endast Allah har rätt att bestämma vad som är gott och ont, och Allahs regel i detta fall är mycket klart:

”Ni är det bästa samfundet som mänskligheten som har åskådat, eftersom ni påbjuder det goda, förbjuder det onda och har bergfast tro på Allah.”

Hur kan det bästa samfundet, enligt Allahs beskrivning, gömma eller isolera sig?

Vår shahadah förpliktar oss att kalla till Islam oavsett hat, hets, fördomar, problem eller de konsekvenser de kan medföra. Strutsen kan gömma huvudet i sanden när den är rädd, men inte muslimen!

Kampen står inte mellan muslimerna och den icke-muslimska befolkningen i väst. Det får inte råda tvivel om att vi har fiender som vill förvränga Islam och ta över den islamiska världen och plundra dess rikedomar. Men det är inte herr Svensson eller fru Jansson. Dessa är bara offer för lögner och okunnighet och behöver vår hjälp.

Kampen står däremot mellan dem som önskar rättvisa och framgång för hela mänskligheten, och dem som önskar njuta av det jordiska livet på bekostnaden av de andra folkens blod, svett, tårar. Kampen står mellan en ideologi som betraktar Skaparen som Lagstiftaren och en ideologi som har gjort människan till lagstiftare. Kampen står mellan Islam och demokrati!

I denna kamp krävs det att vi är aktiva och förebyggande initiativtagare. Har vi inte Sanningen? Ska vi då vänta på att den blir angripen så att vi halvhjärtat ska försvara den? Nej! Vi måste presentera Islam som ideologiska alternativ det faktiskt är, med de lösningar den erbjuder genom sina livssystem. Vi måste ha insikt, inte bara i Islam, utan också i västerländsk kultur för att kunna presentera knivskarpa argument och motargument.

Utmaningarna är stora, eftersom utöver hatpropagandan, så tillkommer också Europas historia under kristendomens förtryck och lägger sin mörka och tunga skugga över varje diskussion om Skaparens existens och uppenbarelse. För en västerlänning är uppenbarelsebaserad ideologi lika med förtryck och fientlighet till vetenskap.

Det är sådana frågor som ska vara diskussionsämne med den västerländska befolkningen.

Här kan vi påpeka det orimliga i att generalisera utifrån egna erfarenheter av en korrupt kyrka, i synnerhet då Islam inte har något gemensamt med medeltidens kristna kyrka.

Vi måste visa genom argumentation att Islam inte har något problem med tänkande, utan den fastslår att förnuftet är den enda domaren ifråga om dess riktighet. Vetenskap och utveckling är inget annat än resultat till det tänkande, som Islam hyllar.

Islam har inga problem med människor som tänker, men däremot med dem som inte inser förnuftets begränsningar och gör människor till gudar. Islam har problem med en inkompetens som detta resulterar i, något som vi ser i de västerländska samhällena, med all den kriminalitet som florerar i dem, psykiska sjukdomar, lyckopiller till 8-åringar, och den kraftiga polariseringen.

Poängen med att nämna allt detta är att klargöra att vi i tillägg till andra utmaningar, har att göra med en befolkning som söker alternativ till det meningslösa liv som demokratin har gett dem. De söker alternativ för de otaliga problem som de dagligen drunknar i, så att lyckopiller, narkotika och alkohol är deras nödvändiga ”survival kit”.

Deras enda räddning från det träsk de befinner sig i just nu är Islam. Ett exempel är den ekonomiska krisen: vad kan vara räddningen om inte Islam? Den som inte är beredd att presentera Islam såsom den är, bidrar till att hålla dem i den misär de befinner sig i även i framtiden.

Isolation är därför inget alternativ. Vi ska debattera, diskutera och engagera oss, fast på Islams villkor, så att vi bevarar vår islamiska identitet. Detta är den tredje och enda vägen för oss muslimer.

Vårt ansvar stannar dock inte där. Vi har också skyldigheten att avslöja för de västerländska folken de förtäckta politiska projekten som deras ledare lanserar mot muslimerna: inrikes i form av striktare lagar och utrikes genom ockupation och utplundring av den islamiska världen.

Vi måste komma ihåg att om inte folken samtycker, kommer dessa projekt att ha stora konsekvenser för deras regeringar.

Så när svenskar inser att deras soldater i Afghanistan inte har Sveriges säkerhet eller afghanernas räddning att göra, utan snarare med amerikanska intressen, kommer deras stöd till Sveriges militära närvaro där att minska väldigt mycket, och de kommer att sätta press på regeringen att dra tillbaka trupperna, som fallet var med Holland och Kanada.

Vem är bättre lämpad för att skapa allmän opinion här än vi muslimer? Vi är Islams ambassadörer, såsom sahabah var Islams ambassadörer var i Abessinien, då de var politiska flyktingar där. Eller som de muslimska handelsmännen som var medvetna om sin roll gentemot de icke-muslimer som de kom i kontakt med.

Vår shahadah kräver att vi arbetar och kallar till Islam oavsett konsekvenserna, såsom Profet Mohammad gjorde i Mecka. Sahabahs gravar kan återfinnas utspridda på 1000-tals kilometers avstånd från den arabiska halvön. Idag har vi ärvt och övertagit detta ansvar: att kalla människor till Islam.

Ingen nation eller människa ska komma på Domedagen med ursäkter om att det bästa samfundet inte har kallat dem till den gudagivna barmhärtigheten:

”Vi har sänt dig uteslutande som en barmhärtighet för mänskligheten.”