Med Ramadans ankomst kommer islamfientlighetens test på muslimernas iman

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا قُوا أَنفُسَكُمْ وَأَهْلِيكُمْ نَارًا وَقُودُهَا النَّاسُ وَالْحِجَارَةُ

TROENDE! Skydda er själva och era familjer från en eld vars bränsle är människor och stenar
[at-Tahrim: 6] 

Inför Ramadan i år har rektorsgruppen i Ronneby förbjudit elever från att fasta i skolan och ifall ett barn fastar skickas barnet hem och det rapporteras som skolk. Det är första gången en kommun anser fastan under ramadan som ett problem. Det är ännu ett steg i den islamfientliga utvecklingen som det svenska samhället genomgår. Det ändrade politiska klimatet i Sverige har gjort det möjligt för skolor att fatta avskyvärda beslut mot muslimer.

Allah har föreskrivit fastan för alla vuxna muslimer under Ramadan. Vissa undantag finns som barn och resande. Trots att barn inte är förpliktade att fasta innebär efterlevnaden av förbudet att vi muslimska föräldrar skjuter oss själva i foten. Eftersom tystnad och passivitet inför ett sådant förbud oundvikligen kommer att leda till normalisering av sådana åtgärder i framtiden och att andra kommuner tar efter. Idag gäller det skolbarn i Ronneby, imorgon kan det gälla andra områden och därefter kan nya förbud som tidigare diskuterats förverkligas.

Passivitet inför liknande förbud innebär att bana vägen för fler förbud i framtiden. Får förbudet inget motstånd innebär det i praktiken att andra förslag på förbud är välkomna. Vi har alla ett ansvar gentemot Islam och våra barn. Vill vi verkligen uppfostra våra barn till att vara rädda och skämmas för islam? Att de ska gömma sig och vika för alla utmaningar som uppstår? Vilka signaler sänder det till barnen? Vad får vi för generation om vi inte förmedlar islam som den är och undviker vissa delar? Hur blir det då med generationen efter det och efter det? Vi kommer aldrig att accepteras tills vi lämnar islam del efter del. Accepterar vi att kompromissa idag kommer det att komma nya kompromisser i framtiden. Backar vi idag kommer vi tvingas backa ännu mer i framtiden och det lilla vi har kvar av Islam kommer att bli ännu mindre i de kommande generationerna. Om profetens sahaba tänkte så skulle vi inte varit muslimer idag. Om det inte var för sahabas mod och uppoffringar i de svåra tiderna och att de utmanade svårigheterna som de stod inför skulle islam inte ha spridits till världens alla hörn. Vi känner alla till när 14 åriga Abdullah ibn Mas’oud stod upp emot och utmanade Quraish och läste koran. Profeten Muhammad säger:

كلكم على ثغر من ثغور الإسلام فليحذر أحدكم أن يؤتى الإسلام من ثغره

Var och en av er är en väktare vid en av Islams portar var därför på er vakt så Islam inte angrips genom din port

Vi som muslimsk gemenskap måste visa detta, och liknande, förbud ett gemensamt motstånd och stå fast vid att vi aldrig kommer att acceptera liknande åtgärder. Vi måste protestera mot detta beslut både intellektuellt och praktiskt genom att inte följa den och att ta debatten och avslöja den bakomliggande agendan för förbudet. Vi får inte omedvetet stärka förbudet och hjälpa nya förbud att fattas. Det faktum att fler och fler delar av Islam kriminaliseras och bekämpas ska vara en källa till motivation och styrka för oss att hålla fast vid Islam i sin helhet och sprida den till alla människor. Det ska inte ha en motsatt effekt på oss så att vi isolerar oss och inte vågar stå upp för islam.

Vi står nu på Ramadans tröskel. Ramadan är den andliga kampens månad. Vi ska inte bara kämpa i det andliga och försumma och bortse från att Islam angrips! Låt Ramadan vara ett tillfälle då vi stödjer Islam, som det alltid har varit.

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوَاْ إِن تُطِيعُواْ الَّذِينَ كَفَرُواْ يَرُدُّوكُمْ عَلَى أَعْقَابِكُمْ فَتَنقَلِبُواْ خَاسِرِينَ

TROENDE! Om ni går sanningens förnekare till mötes kommer de att förmå er att vända om [och överge tron] och då står ni som förlorare. [Al.’Imran: 149]