Nya artiklar

Islam i Sverige eller "Svensk Islam"

Svensk-islamRöster har höjts till förmån för en ny form av Islam. En form som tar hänsyn till det svenska samhälle, som skiljer sig avsevärt från Islams hemmiljö, och som bjuder Islam på nya och varierande utmaningar och svårigheter. Förespråkare för denna ”Blågula Islam” påstår också att denna till tid och rum anpassade ”Islam” är en nödvändighet, ja tom ett måst för att vi ska över-komma och därmed överleva alla dessa hinder, så att Islam till slut segrar i enlighet med Allahs سبحانه وتعالى löfte i Koranen.

 

Det finns flera fakta, som måste belysas innan vi börjar undersöka det ovannämnda:


1. Det måste betonas att det aldrig har funnits någon ”Arabisk Islam” förutom i ”Blågul Islam”-anhängarnas illusionsvärld.


2. Muslimer är en Ummah oavsett etnicitet, språk eller färg. (49:10, 21:92) De som förespråkar ”Svensk Islam” gör Islams fiender en tjänst då de hjälper till att befästa de gränser, som kuffar drog mellan muslimerna, och som delade Islams stat i små betydelselösa Islam-fientliga marionettstater.


3. ”Blågul Islam”, ”American Fiqh” och ”Europeisk Islam” är medvetet förvrängda former av Islam, lanserade av kuffar i syfte att få muslimer att avvika från Islam. Det farliga är att dessa lögner propageras av muslimer, som andligt och intellektuellt har besegrats till följd av västerlandets ständiga och obevekliga attacker mot Islam och dess lagar. Vore dessa muslimer säkra på Islams riktighet och överlägsenhet genom intellektuell bevisning, hade de inte propagerat för sådana lögner, utan hade istället stått i de främsta leden för att tillbakaslå sådana angrepp.

 

Nu kan vi börja diskutera vårt ämne. Islam är en andlig (uppenbarad av Allah) och politisk (tar hand om människors livs- och samhällsaffärer) ideologi (komplett livssystem), uppenbarad av den Allvetande Skaparen Allah سبحانه وتعالى, som har skapat allt, däribland människan och som känner henne bäst. Denna ideologi innehåller lagar, som ska tillämpas av muslimer var än de befinner sig, för att behaga Allah سبحانه وتعالى och njuta Hans gunst. Dessa lagar måste implementeras såsom de har uppenbarats och deriverats ut ur Koranen och Sunnah av mujtahidin (personer som språkligt och juridiskt är kvalificerade till att derivera ut lagar ur Islams juridiska texter) så länge lagarnas bevisning håller och inte omkullkastas av andra starkare bevis.

 

Annorlunda tid och rum används som förevändning numera för att legitimera avvikelse från Allahs سبحانه وتعالى lagar. Förespråkare för regeln om att ”Islams lagar förändras i förhållande till tid och rum” har grundligen fel. Och detta kan bevisas med följande:


1. Sändebudet sade: ”Vad Mohammad صلى الله عليه وسلم har förklarat som halal är halal till Domedagen, och vad Mohammad صلى الله عليه وسلم har förklarat som haram är haram till Domedagen.” Inget utrymme för ändringar föranledda av tid eller rum, alltså!


2. Förespråkarna för denna falska regel har inte lagt fram några bevis på dennas giltighet, utan har endast refererat till några ’ulamas handlingar, vilket är fel av två anledningar:


• Alla människor är felbara. Hur kan då dessa felbara människors handlingar och uttalanden utgöra Islams bevis? Dvs, hur kan den perfekta gudomliga Uppenbarelsen hysa eller bygga på felbara (dvs tveksamma och osäkra) bevis?


• De uttalanden och handlingar de refererar till är inget annat än missförstånd samt (medveten eller omedveten) misstolkning av det som sades eller gjordes.

 

Allah سبحانه وتعالى har förbjudit oss att adoptera andra tankar, lagar och system än de som Allah har fastställt. (ÖKm 33:36)

 

Förespråkare för ”Blågul Islam” har valt att göra det bl a för att ”människan utvecklas.” Detta skäl är dock förkastligt, eftersom människan inte utvecklas!

 

Människan har instinkter och organiska behov. Instinkterna är tre: överlevnads-, arts- och religiositetsinstinkten, och kan manifesteras på olika sätt; girighet och habegär (överlevnadsinstinkten), kärlek och sympati (artsinstinkten) samt dyrkan och vördnad (religiositetsinstinkten). Instinkterna stimuleras fram utifrån eller genom tänkande, till skillnad från de organiska behov (såsom törst, hunger och sömn), som gör sig påminda utan externt ingripande. Att inte tillfredsställa något av de organiska behoven leder till döden, medan motsvarande för instinkterna leder ”endast” till misär, oro och ångest.

 

Dessa instinkter och organiska behov har aldrig förändrats och kommer aldrig att göra det heller. Den första människan måste ha mat, den sista likaså. Människor förr i tiden drevs av sin religiositetsinstinkt att söka efter någon, som var större än dem själva, att dyrka eller helga, och så kommer de sista människorna att göra också. Instinkternas och de organiska behovens realitet är något bara Allah سبحانه وتعالى , den Allvetande, har vetskap om. Vår visshet härom måste leda oss bort från tanken att ändra någon av Allahs سبحانه وتعالى lagar till förmån för en lag vi anser passa bättre under vissa specifika förhållanden.

 

Något som måste nämnas här är att förespråkarna använder sig av påståendet om att ”vi måste använda vårt förstånd”, för att ursäkta sina avvikelser. För att vara säkra på att de menar allvar när de säger att detta är för Islams bästa, måste de prestera fram en definition för begreppet ”förstånd.” En definition, som sätter ramar för detta begrepp så att innebörden kristalliseras och inget lämnas i dunklet. Annars blir detta begrepp ett godtyckligt instrument i de okunnigas och intriganternas händer, och kommer då att leda till avvikelser från Islams lagar titt som tätt.

 

För att enklast och säkrast undvika det ovanstående, och för att vara i ständig överensstämmelse med Islam måste sålunda en avgränsande definition sättas. Har förespråkarna någonsin presenterat en sådan definition? Nej, men däremot en massa förskönande artiklar och böcker där de lovsjunger (det för dem helt främmande) förståndet! Vi får istället ta itu med denna fråga och utröna vad förstånd är för något.

 

Förståndet är resultatet av hjärnprocessen, som går ut på att överföra verkligheten (vad vi ska tänka på) genom ett eller flera sinnen till hjärnan och knyta samman denna verklighet och den tidigare informationen man har för att komma fram till en tanke, dvs en bedömning av denna verklighet. Denna hjärnprocess kräver alltså fyra element för att tänkandet ska komma till stånd, dvs för att förstånd ska bli till: verklighet (att överföra), sinne(n) (att överföra verkligheten med), en funktionsduglig hjärna (som kan knyta samman verklighet och tidigare informa-tion) och tidigare information (om denna specifika verklighet).

 

Utan något av dessa fyra element kan inget tänkande (och därmed inget förstånd) äga rum. Nu kan vi undersöka förespråkarnas påstående: vad är det vi ska tänka på? Tillfredsställandet av våra instinkter och organiska behov? Låt oss då undersöka om alla fyra element är närvarande, för att veta om detta är något vi kan tänka på. Verkligheten finns (instinkterna och de organiska behoven existerar bevisligen). Sinnet/sinnen som ska överföra verkligheten och hjärnan som ska knyta samman finns också. Men den tidigare informationen (om instinkternas och de organiska behovens natur) är totalt främmande. En av de fyra förutsättningarna för förståndet lyser alltså med sin frånvaro och omöjliggör på så sätt varje försök att nå förståndet i detta fall.

 

Minsta avvikelse (från Allahs سبحانه وتعالى lagar) baserad på liknande ”tänkande”, som saknar ett eller flera instrument, ska kallas vid sitt rätta namn; nämligen avvikelse och inte ny ijtihad (att anstränga sig till det yttersta för att nå, genom en noggrann och djup undersökning av Islams juridiska texter, en islamisk lag).

 

Ett annat av ”Blågul Islam”-förespråkarnas argument är att det svenska samhället är ett icke-islamiskt samhälle där Islam är ett nytt, farlig-förklarat och mytomspunnet fenomen, och måste därför anpassas och integreras, så den blir en naturlig och accepterad del. Metoden måste följa Sändebudets ”mjuka” linje i Mecka.

 

Det ovannämnda är felaktigt på flera punkter:


1. En integrering av Islam och muslimer i vilket icke-islamiskt samhälle är haram och går stick i stäv med Islams budskap p g a att integration innebär att ge avkall på vissa delar av Islam för att den och muslimerna ska bli delar i helheten; nämligen det svenska samhället och Sverige. Den stora frågan som kvarstår obesvarad är vilka delar måste vi ge avkall på? Konkreta exempel ges aldrig, dels för att denna falska tankes förespråkare inte har en glasklar uppfattning om sitt eget budskap, och dels av rädslan för den överväldigande och okontrollerbara vreden dessa exempel kommer att väcka hos muslimerna, som inte kan, eller får, finna sig i sådan storskalig förvanskning av Islam.


2. Allahs سبحانه وتعالى orubbliga krav på att följa vad Han beordrar, oavsett vad kuffar tycker (5:48, 38:26, 45:18)


3. Mohammads entydiga hållning när kuffar framförde sina kompromisslösningar (t ex att ge Sändebudet den politiska makten i Mecka mot att han i gengäld slutade att kalla människor till att lämna kufr och anta Islam som ett komplett livssystem, dvs låta definiera vad som är rätt/fel och tillåtet/förbjudet). Han vägrade med emfas att ge efter och klargjorde att han inte skulle sluta att attackera kufr och kalla till Islam, även om han fick av dem solen i sin högra hand och månen i vänstra, tills Islam segrar eller han dör. Så obeveklig var vårt föredöme.


4. Mohammad صلى الله عليه وسلم var aldrig ”mjuk” i sitt kallande till Islam. Tvärtom, så var han hård, om vi nu följer förespråkarnas resonemang. Gång på gång fick meckanerna höra hur Mohammad صلى الله عليه وسلم angrep deras kufr, uppfattningar, flickebarnsmord, system och känslor. T o m några av de mest Islamfientliga framstående personligheterna bland de otrogna meckanerna blev förödmjukade. Mohammad صلى الله عليه وسلم var alltid på kollisionskurs med det otrogna Mecka-samhället, dvs dess personer, tankar, system och känslor. Kritiken var frän och obarmhärtig. Sahabah följde hans exempel och deklarerade öppet sin islamiska övertygelse och tog avstånd från kuffar och kufr, bl a genom att läsa högt vid Ka’bah surat al-Kafiroun (sura 109). En del av dem misshandlades blodiga av kuffar till följd av sådana handlingar.

 

Hur kan någon påstå att Sändebudet صلى الله عليه وسلم var ”mjuk” när man läser hadither, där han säger bl a följande: ”Hör ni meckaner? Vid Allah سبحانه وتعالى jag har kommit till er med slakten.” (Autentisk hadith berättad av imam Ahmad) Uttalandet var en varning till de personer han talade till skulle dödas, vilket också inträffade vid Badr-slaget. En titt på de suror som uppenbarades i Mecka visar oss hur kuffar ständigt förebråddes och varnades för Helvetets straff om de inte gav upp sin kufr och antog Islam. Är detta ved som menas med ”mjuk” kallelse? Ända från den första suran (96) klandras kuffar och kritiseras, svidande. Allah سبحانه وتعالى beordrar de troende att ha klart för sig och uppmärksamma även för kuffar skillnaden mellan Islam och kufr, samt muslimer och kuffar. (60:4)

 

Vad som menas med ”svensk muslim” brukar heller aldrig framgå, när man tar del av förespråkarnas visioner. Det enda som kommer fram är fagra ord om identitet. Dessa ord är emellertid värdelösa, eftersom begreppet ”identitet” saknar en väldefinierad och därmed en avgränsad och kristalliserad innebörd. En sådan avsaknad är farlig i och med att den öppnar ”luckor” för den, som vill sprida missuppfattningar om Islam bland såväl muslimer som kuffar.

 

Identitet måste definieras så vi kan bilda en uppfattning om huruvida det är möjligt resp, ur ett islamiskt perspektiv, tillåtet att kombinera Islam och ”svenskhet”.

 

Identitet bestäms inte av matvanor, klädtyp eller hudfärg, utan bestäms av ens uppfattningar och böjelser. Uppfattningar är de tankar vi är övertygade om, ex Islams riktighet, fardh (plikten) att alla muslimer måste vara enade i en enda islamisk stat, förbudet att låta kuffar ha övertaget över muslimerna, förbudet mot nationalism, etc. Dessa och alla andra våra uppfattningar måste utgå från och bygga på den islamiska aqidah (livsåskådningen) allenast. Tankar (bedömningar om verkligheten, dvs resultatet av tänkandeprocessen), som härrör från något annat tänkesätt än det islamiska har ingen plats eller betydelse i Islam, för de betraktas som kufr-tankar. Detta betyder ingalunda att den, som adopterar dessa tankar är kafir, nej, men han/hon har begått något som är haram. Böjelser är våra drifter (till tillfredsställandet av våra instinkter och organiska behov) knutna till våra livsuppfattningar (dvs våra uppfattningar om vad som är halal resp haram, till skillnad från våra ”vanliga” uppfattningar, som rör sakernas natur, t ex att äpple mättar). Böjelser är alltså den naturliga och definitiva sammanbindningen mellan människans drifter och hennes livsuppfattningar.

 

Svensk blir man när man begränsar sin tillhörighet till en nationalstat och anammar demokratin med alla dess tankar, och tänker som svenskar i gemen gör, dvs utgår uteslutande från att tillfredsställa sina instinkter och organiska behov på det sätt man själv önskar utan några betänkligheter eller inskränkningar från ”någon högre makt.”

 

Det ovanstående är en omöjlighet för muslimen, eftersom han/hon är förpliktigad att hålla sig till vad Allah سبحانه وتعالى har bestämt. Någon invänder kanske med att det finns så mycket som är halal, så visst får vi göra vad vi vill! Detta är dock fel, eftersom vi gör vad vi vill bara för att Allah سبحانه وتعالى har förklarat det som tillåtet, och inte för att vi, i likhet med de västerländska demo-kraterna, definierar själva vad som är halal resp haram.

 

”Svensk muslim” är således lika omöjligt som ”syrisk muslim” eller ”kristen muslim.” Det svenska folket vill att utlänningarna, inklusive muslimerna, ska assimileras i det svenska samhället. (Nerikes Allehanda s 6, 980122) Hur många gånger har vi inte hört att ”man ska ta seden dit man kommer”? Trots alla vackra ord om integrationspolitiken, så är den i själva verket en assimilationspolitik. Ingmar Karlsson, skriver i sin bok ”Islam och Europa” på s 175 att ”bara en avpolitiserad och liberal Islam kan komma att integreras i Europa.” (Min betoning) Att han skriver ”avpolitiserad” och ”liberal” är ingen slump, för han är på det klara med Islams politiska dimension och ideologiska prägel. Det tidigare nämnda är inget annat än ett försök att pådyvla muslimerna demokratin och alla dess tankar och värderingar.

 

Integrationen är en ömsesidig process, men vi ser att det är bara muslimer, som måste ge avkall på det ena och det andra, på det ideologiska och intellektuella planet. Det svenska samhället behöver däremot inte att ge upp några demokratiska tankar eller värderingar; de tar till sig bara det, som inte ändrar den svenska identiteten, dvs de demokratiska kapitalistiska uppfattningarna och böjelserna. Exempel på saker, som svenskar kan ta till sig är utländsk mat, dans eller musik. Några islamiska tankar och värderingar lär de aldrig adoptera. Det är muslimer, som måste underkasta sig den demokratiska ideologin och dess tankar om t ex sexuell frigjordhet, individualism, acceptans av homosexualitet, att inkräkta på Allahs سبحانه وتعالى oinskränkbara rätt att lagstifta (för att istället stifta sjuka lagar, som t ex att tillåta sexuellt umgänge med djur, tidelag, eller äktenskap mellan ”halvsyskon”).

 

Muslimer!

 

Låt er inte luras av sådana falska tankar, såsom ”Svensk Islam” eller ”Europeisk Fiqh”, eftersom dessa alltid saknar islamisk bevisning och bygger på godtycke och från sammanhanget lösryckta verser och hadither.

 

Allah har nedsänt Islam för att kompromisslöst tillintetgöra alla ”heliga kor”, ex demokrati, kapitalism, pluralism, marknadsekonomi, feminism etc, inte för att leva i symbios eller bilda syntes med dem.

 

Utmärkande för förespråkare för dessa påfund är den totala och uppseendeväckande avsaknaden av islamiska bevis; dvs bevis från Koranen, Sunnah, ijma’ (sahabahs enhällighet) och qiyas (analogibildning).

 

Mohammad f, vårt främsta exempel, var aldrig mottaglig för några kompromisser, p.g.a. Allahs varning om att straffa dem, som kompromissar på Islams bekostnad. (68:9) Läs också 17:74-75

 

De, som kallade till lögnen ”Arabisk Islam”, provocerade icke-arabiska muslimer till liknande idioti, och i vissa fall, till apostasi (riddah). Motsvarande kommer att äga rum, och ”Blågul Islam”-anhängarna måste förbereda sig på uppkomsten av något liknande Svartskalle-islam som en reaktion på den nationalistiska ”Blågula Islam”. Men bägge ”Islam-former” är haram att adoptera, tillämpa och propagera för.