Allt lov och pris tillhör Allah سبحانه وتعالى som har skänkt oss vishet och visshet, och gjort Islam till vår vägledning, så att vi kan söka Hans välvilja och Paradiset.

För att kunna förstå vad som kännetecknar och karaktäriserar det islamiska grupparbetet, kan vi antingen titta på Profetens صلى الله عليه وسلم dawah , såsom det finns nedtecknat i sirah-böckerna, eller på Islams natur.

När Profeten صلى الله عليه وسلم bar det islamiska dawah i Mekka, kallade han människorna inte bara till att bryta med månggudadyrkan och vända sig till sin Skapare, utan gick också till angrepp mot de uppenbara orättvisorna i det mekkanska samhället, som t.ex. att gräva ned levande flickebarn

وإذا المؤودة سئلت بأي ذنب قتلت

”Och när den nyfödda, som begravdes levande, tillfrågas för vilket brott hon miste livet”

och att fuska vid vägning

ويل للمطففين الذين اذا اكتالوا على الناس يستوفون وإذا كالوهم أو وزنوهم يخسرون

”Olyckliga är de som snålar med mått och vikt. De som vid köp kräver fullt mått, men som vållar förlust för andra när de säljer genom att mäta och väga upp snålt.”

Detta för att nämna några exempel.

Här låg skillnaden mellan Profetens صلى الله عليه وسلم dawah och de tidigare ”sociala reformatorer” som hade uppstått före honom. De brydde sig endast om att påpeka för människorna att det endast fanns en gud och att det visst fanns ett liv efter döden. De tog aldrig upp orättvisorna som fanns i deras samhällen och gav inga lösningar.

Profeten صلى الله عليه وسلم gick längre än så. Han gick till fräna angrepp mot makthavarna i Mekka och avslöjade dem, som de billiga tyranner som de var.

تبت يدا أبي لهب وتب ما أغنى عنه ماله وما كسب سيصلى ناراً ذات لهب وامرأته حمالة الحطب في جيدها حبل من مسد

”Måtte Abu Lahab förgås” Ja, han redan dömd att förgås. Vad hjälper honom nu hans rikedomar och allt vad han har förvärvat? Han ska brinna i eld som blossar högt, och hans hustru, alltid på språng med illvilligt skvaller och förtal, skall bära ett tvinnat rep om sin hals”

Den enda slutsats man kan konkludera är att Profetens صلى الله عليه وسلم dawah var politisk, eftersom det syftade till att ändra, inte bara samhällsuppbyggnaden, utan även hela den grund på vilken samhället var byggt, dvs. den aqidah som samhället hade. Profeten صلى الله عليه وسلم påpekade inte bara problemen, utan gav lösningar till dem. Han talade inte om att vi ska be till Gud och allt kommer att bli bra igen. Nej, han visade vägen mot förändring och tillämpade de islamiska levnadsreglerna så fort han fick tillfälle i Medina, efter att han lyckades grunda den första islamiska staten där.

Det var första perspektivet. Det andra perspektivet är om vill vi undersöka Islams natur, som endast kan förstås genom en djuplodande studie av Koranen och Sunnah. Och för dem som är alltför upptagna, kan man alltid gå tillbaka till innehållsförteckningarna för de väldetaljerade fiqh-böckerna på minst 12-15 volymer, och se där hur de muslimska ulamaa täckte alla möjliga områden inom samhällslivet, vare sig det är ekonomiska, sociala, utrikespolitiska frågor etc. Allt detta kan endast ske genom den metod som Islam har fastställt för tillämpningen av Islams lagar. Denna metod är Khilafah-staten.

Islam är med andra ord politisk till sin natur, eftersom politik är att ta hand om människor och tillgodose deras behov. Och just detta är vad Islam gör genom Khilafah-staten.

Därför måste grupparbetet för att förändra situationen i den islamiska världen idag vara politiskt grupparbete.

En del muslimer ägnar sig åt:

• välgörenhetsarbete,
• ibadat (andaktshandlingar),
• filtrera Sunnah från alla främmande inslag och granska den islamiska litteraturen,
• att påbjuda det goda eller förbjuda det onda, eller
• att kalla till moral och etik.

Alla dessa handlingar är delar av Islam, men kallet måste vara till HELA Islam till att börja med. Det ska också tilläggas att ingen muslim har någonsin presenterat några bevis för att Islam skulle ha godkänt något av det föregående som en förändringsmetod.