Allt lov och pris tillhör Allah som har skänkt oss vishet och visshet, och gjort Islam till vår vägledning, så att vi kan söka Hans välvilja och Paradiset.
För att vi ska kunna sätta fingret på det islamiska ekonmiska systemet, så måste vi först göra skillnad på två saker som vanligen tros höra ihop, nämligen ekonomisk vetenskap och ekonomiskt system.
Ekonomisk vetenskap är den vetenskapliga gren som sysslar med ökning av produktivitet, genom ex. mer avancerad teknisk utrustning, bättre bemanning, högre kvalifikationer, etc. Ekonomisk vetenskap är med andra ord en universell vetenskap liksom matematik, fysik och språk. Den ska inte kopplas till en specifik kultur eller ideologi, eftersom den uppträder hos en mängd olika folk med olika kulturella och ideologiska bakgrunder. Ska vi t.ex. ta avstånd från det storslagna pyramidbygget och den geniala ingenjörskonsten bakom det bara för att faraonerna betraktade sig som gudar eller gudasöner och tvingade på folket en massa dumheter? Och hur kommer det sig att den demokratiska västvärlden rekryterade tyska vetenskapsmän efter andra världskriget, trots att dessa var utbildade av Nazityskland? Dessa är inget än annat än exempel på att all vetenskap är universell, inklusive ekonomisk vetenskap.
Islam har inte kommit för att lära oss om de materiella sakerna. Profeten sa:
أنتم أعلم بأمور دنياكم
”Ni känner till er världs angelägenheter mer än vad jag gör.”
Detta hände när han talade om för sahabah att de inte skulle befrukta palmträden. Detta gav inte det resultat som Profeten i hade önskat. När sahabah klagade på den dåliga skörden, så sa han att de visste mer om de materiella sakerna än vad han gjorde.
Det ekonomiska systemet är något helt annat, för det sysslar med ägandet, vad man får göra med sin egendom och distributionen av tillgångarna. Och för att det ekonomiska systemet ska ha sin särskilda prägel (islamisk, kapitalistisk eller kommunistisk), så består det av vissa specifika regler.
Det islamiska ekonomiska systemet reglerar de tre aspekterna på följande sätt:
1. Ägandet.
Islam reglerar hur ägandet går
till och vad som får ägas genom de islamiska reglerna för dessa båda
delar. Islam har t.ex. gjort vissa saker förbjudna att äga: alkohol,
gris, etc. Islam har också förbjudit vissa metoder för att äga:
bedrägeri, prostitution, stöld, etc. Sen har också Islam bestämt det
olika typerna av ägandet:
1- Privat ägande:
Alla saker och nyttigheter som de islamiska reglerna tillåter individer att äga och förfoga över; såsom kläder, bostad, mat och bilar. Privat ägande kan ske genom genom:
a. Arbete: mäkleri, handel, egen affärsrörelse, etc.
b. Arv.
c. Socialbidrag.
d. Statliga gåvor: för speciella ändamål eller tjänster, etc.
e. Pengar som man får utan ersättning eller motprestation: gåva, pris, etc.
2- Allmänt ägande:
Den tillåtelse som shari’ah ger samhället så att det utnyttjar gemensamt en del saker. Detta kan bero på en av tre anledningar:
a. Någon sak som är nödvändig för
samhället så att det hotas av upplösning om det inte får tillgång till
denna sak: vattenkällor, betesmarker, etc.
b. Förnyelsebara naturresurser: gas, olja, metaller, etc.
c. Saker som p.g.a. sin natur inte kan låta sig ägas av individer: kanaler, floder, moskéer, etc.
3- Statligt ägande:
De saker som skulle kunna ägas av individer, men som berörs av en rättighet till det islamsika samhället; såsom kharaj och jiziyah.
2. Vad man får göra med sin egendom.
Vad man får eller inte får göra
med sin egendom omfattar två saker: att öka egendomen eller dess värde;
och att spendera egendomen.
Den ekonomiska grenen av shari’ah, dvs. det islamiska ekonomiska systemet, har fastställt vad både individ och stat får eller ska göra med sin egendom. De får t.ex. öka egendomen eller dess värde genom handel eller industri. De får också spendera egendomen på det sätt de önskar enligt de islamiska reglerna. Men det islamiska ekonomiska systemet har också fastställt vad som inte får hända: såsom vadslagning för att öka egendomen; eller vad som måste hända t.ex. att individen har t.ex. försörjningsplikt gentemot sin hustru och sina barn; grannskapet har som plikt att lösa ett akut matbehov hos en granne.
3. Distributionen av tillgångarna.
Islam har inte låtit
distributionsfrågan lösas av individerna själva och på det viset räddat
dem från de katastrofala resultat som kapitalism har orsakat, dvs. en
stor andel fattiga i världen trots de enorma rikedomar son finns.
Det islamiska ekonomiska systemet har exempelvis bestämt att inget mållöst samlande av tillgångar får ske. Allah säger:
والذين يكنزون الذهب والفضة ولا ينفقونها في سبيل الله فبشرهم بعذاب أليم
”De som samlar på sig högar av guld och silver och inte spenderar dem för Allahs skull, dessa ska du varna om ett hårt straff.”
Ett annat exempel är plikten om att staten ska se till att rikedomar inte ska koncentreras hos de rika, när den fördelar krigsbyten.
Sammanfattningsvis, ska den övergripande ekonomiska målsättningen i den islamiska staten vara att tillgodose individens behov på tre plan: hans behov som människa, hans behov som individ, och hans behov som samhällsmedlem.
Slutligen vill jag avsluta med Allahs ord:
وابتغ
فيما آتاك الله الدار الآخرة ولا تنس نصيبك من الدنيا وأحسن كما أحسن الله
إليك ولا تبغ الفساد في الأرض إن الله لا يحب المفسدين
”Sträva
efter det nästkommande Livet med det som Allah har gett dig, och glöm
inte din del av detta liv. Behandla folk väl såsom Allah har behandlat
dig väl, och sök inte sprida förstörelse på jorden. Allah älskar
visserligen inte de som sprider förstörelse.”
Det ekonomiska systemet i Islam del 2
Allt lov och pris tillhör Allah som har skänkt oss vishet och visshet, och gjort Islam till vår vägledning, så att vi kan söka Hans välvilja och Paradiset.
Det islamiska ekonomiska systemet är de islamiska regler som Koranen och Sunnah innefattar och som tar upp de ekonomiska frågorna för muslimerna. Dessa islamiska regler garanterar genom tillämpningen av dem den ekonomiska tryggheten i den islamiska staten. Detta sker genom bl.a. följande punkter:
1 – Bimetallismen:
Det islamiska ekonomiska systemet
bygger på adopteringen av guld och silver som rådande myntfot i den
islamiska staten. Genom det egenvärde som de två metallerna har, så är
de en hörnsten i garanterandet av ekonomisk trygghet. En gulddinar väger
4,25 gram, och en silverdirhem 2,975 gram.
Bimetallismen:
a. främjar stabila valutakurser, vilket är en förutsättning för utvidgning av ekonomisk verksamhet;
b. hindrar centralbanker från att
trycka nya sedlar som saknar täckning i guld eller silver, något som
urholkar valutornas köpkraft; och
c. underlättar handelsutbyte genom att den introducerar en gemensam prissättningsgrund.
Att den bimetallistiska myntfoten ska introduceras i den islamiska staten betyder inte att valutan som folk använder för dagligt bruk måste vara i de två metallerna, utan endast betyder att valutan ska ha sin täckning i guld och silver. Så det är mubah för staten att trycka sedlar i olika valörer som har sin täckning i någon av metallerna.
2 – Inrättande av ägandetyper:
Islam delar upp ägandet i tre
typer: privat, allmänt och statligt. Naturresurser faller under allmänt
ägande och får alltså inte ägas av individer eller stater. Detta leder
oundvikligen till en rättvis fördelning av resurser, dvs. en tryggad
ekonomisk tillvaro där inkomstskillnaderna jämnas ut på ett sätt som är
fördelaktigt, både för de som är företagsamma och de med andra
intressen.
3 – Förbudet mot finansmarknader:
De två mest kända eller frekventa
värdepapperen är aktier och obligationer. Aktier innebär att man blir
delägare i bolag mot en eventuell avkastning (aktier är alltså
delägarhandlingar). Obligationer är att staten lånar pengar av
människorna på villkoret att lånet inte återbetalas på en bestämd period
mot ränta (obligationer är med andra ord lånehandlingar, skuldebrev).
Båda formerna är förbjudna då aktier bryter mot de islamiska reglerna för hur ekonomiskt affärskontrakt och partnerskap ska se ut. Obligationer strider emot ränteförbudet.
Vad som är mest intressant är förbudet mot bildning av aktiebolag som är skyldiga till en grov och orättvis koncentration av förmögenheten i ett fåtal människors händer.
4 – Ränteförbudet:
Ränta är en av de grova synderna i
Islam. Den är även ett av effektivaste sätten för att styra över
människors liv. Det är bara att titta på hur individer som tar räntelån
av andra individer eller av bolag. Detsamma gäller för stater som är
skuldsatta bortom räddning hos IMF eller Världsbanken.
Jämför detta med när Profeten sa:
ما من مسلم يقرض مسلم قرضا مرتين إلا كان كصدقتها مرة
”När en muslim lånar ut (en summa pengar) till en annan muslim två gånger, räknas de två som en sadaqah.”
Islam uppmanar med andra ord till att stötta upp de som har det svårt och inte utnyttja dem. Detta stöd belönas visserligen av Allah, men den har också en positiv ekonomisk återverkan i form av snurrandet av det ekonomiska hjulet, dvs. att fler människor kommer in i arbete och spendering.
5- Förbudet mot försäljning av det man inte äger:
Islam förbjuder att man säljer det
som man inte äger. Tittar man lite närmare på börsen, så ser man t.ex.
att där förekommer den typen av förbjudna handlingar. Där finns t.ex.
blankning och naken blankning. Blankning innebär att man säljer aktier
som man har lånat i förhoppning om att kunna köpa tillbaka dem till ett
lägre pris. Naken blankning innebär att man säljer aktierna utan att ens
låna dem.
6- Nyttjande av obrukad mark:
Islam uppmanar till att driva ekonomin framåt och skapa arbetstillfällen genom att nyttja obrukad mark. Profeten sa:
من أحيا أرضا ميتة فهي له
”Den som nyttjar obrukad mark, äger den.”
Avslutningsvis, så har Islam inte satt gränser för hur mycket man får äga eller förvärva, men satt däremot gränser för hur man får äga eller förvärva tillgångar.