Allt lov och pris tillhör Allah som har skänkt oss vishet och visshet, och gjort Islam till vår vägledning, så att vi kan söka Hans välvilja och Paradiset.

Det är svårt för dagens muslimer att skilja mellan det som Islam tillåter muslimer att efterhärma icke-muslimerna i och vad som är förbjudet. Ofta ser vi exempel på extrema exempel, som att det skulle vara tillåtet att importera demokrati eller att jeans skulle vara haram, eftersom det är icke-muslimerna som tillverkar dem. Det är med andra ord väsentligt att vi som muslimer får klart för oss vad vi får och inte får överta från den västerländska världen.

Islam har kommit för att ge människor vägledning om vad man ska göra och vad man ska avstå från i detta liv, i syfte att förverkliga sitt uppdrag som förvaltare genom att handla med utgångspunkt i Allahs uppenbarelse.

Islam har alltså inte kommit för att lära människan om hur världen ser ut eller hur den fungerar. På den punkten ska vi använda förnuftet för att förstå. Detta bekräftas av Profetens i uttalande:

أنتم أعلم بأمور دنياكم

”Ni känner till er världs affärer bättre än vad jag gör.”

När man definierar kultur som en samling värderingar, så framstår det därför som naturligt att endast den islamiska kulturen ska vara vår kultur, dvs. vår enda referenspunkt och källa. Det är därifrån vårt synsätt på livet kommer. Och det är också därifrån våra bedömningar om vad som är gott och ont kommer. Det är endast den islamiska kulturen som bestämmer vad som är rätt och fel. Allah säger:

إن الحكم إلا لله

”Suveräniteten tillhör endast Allah.”

Den islamiska kulturen skiljer sig från demokrati och kommunism genom att den grundar sig på övertygelsen om Skaparens existens och den lydnad som visas gentemot denna Skapare. Därför kan ingen bekänna sig till denna kultur samtidigt som han använder sig av en annan kultur som källa. Gör man det, betyder det att man inte erkänner Allahs suveräna rätt att bestämma rätt och fel. Refererar man till en annan kultur, betyder det att man måste kompromissa på Islams bekostnad. Dessa två resultat strider emot den islamiska aqidah om den totala acceptansen av Islam.

Civilisation är däremot de materiella former som människor tillverkar eller undervisar i, som t.ex. snickeri, smide, matematik, fysik, språk, etc. Dessa materiella former är universella och kan obehindrat överföras mellan muslimer och icke-muslimer, så länge som dessa materiella former inte är påverkade av en annan kultur. Snickeri är exempel på materiell form som är universell, men skulpturer av besjälade varelser är exempel på materiell form som är påverkad av den sekulära demokratiska kulturen, och därför förbjuden för oss muslimer att efterhärma. Fotografering är universell, medan pornografiska bilder är kulturspecifikt. Smide är universellt, medan kors kulturspecifikt.

Förstår man denna skillnad, inser man varför Profeten i inte hade någon invändning emot Salmans förslag om att gräva en vallgrav runt Medina för att skydda den mot de arabiska stammarnas attack vid al-Khandak slaget. Av samma anledning kunde Omar introducera det persiska diwan-systemet (folkregistret) för att se till att de statliga utbetalningarna till medborgarna skulle nå dem ALLIHOP.

Kultur är idéer om hur livet ska levas. Och på den punkten ska endast Islam vara referenspunkten. Civilisation är däremot materiella former, dvs. kunskap om hur saker fungerar, och Islam har inte kommit för att lära oss något om det.

Det är stor skillnad på jeans och demokrati. Den första är en materiell form som är universell, medan den andra är en uppfattning som strider emot Islam.