Jag vittnar att det inte finns någon annan gud förutom Allah, som har rätten att lagstifta och förtjänar att dyrkas, och jag vittnar att Mohammad är Allahs sista budbärare och profet. Den korta trosbekännelsen (shahadah), som jag inledde med, är i själva verket det som skiljer muslimen från icke-muslimen. Den ena är övertygad om den, medan den andra inte är det. Det är inte personens etnicitet, hudfärg, bakgrund, föräldrar eller annat som avgör identiteten, utan det är övertygelsen som man bär på och lever efter som avgör vem man är. Övertygelsen, som förpliktar människan att tänka, tilltalar människans intellekt och låter förnuftet avgöra dess riktighet.
Det
är denna övertygelse som flera tusen svenskar och hundratusentals
västerlänningar har tagit till sig under årens lopp. Dessa modiga
människor har efter ett liv med frihet, demokrati och marknadsekonomi
har valt att vända allt ryggen och vända till sig Islam. De gjorde det
samtidigt som det politiska etablissemanget och medierna här i väst
förde mot Islam och muslimerna en skrämselkampanj, som för tankarna till
30-talets Tyskland. Med Allahs vilja, har antalet konverteringar bara
ökat sedan 11 september. Dessa nya muslimer har visat uppriktighet och
fasthet, som man bara kan bli avundsjuk på.
Vad
drev dessa människor till Islam? Var de mentalt svaga? Kom de från
utslagna familjer? Eller ville de kanske gifta sig med muslimer? Svaret
är att dessa faktorer inte gäller för del flesta fallen. Denna är inte
min slutsats, utan de västerländska experternas och forskarnas. De säger
att Islam attraherar människor eftersom den ger svar på grundläggande
frågor. De säger att Islam betraktas som ett alternativ till det
meningslösa liv som demokratin har gett dem, en fascination av de
muslimska invandrarnas kultur, och en uppgörelse med det demokratiska
samhällets brutala utnyttjande och orättvisor.
Konverteringarna
kan inte förklaras med önskan om äktenskap eller social utslagning,
eftersom konvertiterna kommer från samhällets alla skikt.
Trots
det glädjande i dessa nyheter, är dessvärre majoriteten av de
västerländska samhällena helt ovetande om Islam. Det finns förvisso 50
miljoner muslimer i Europa, men det finns också 500 miljoner
icke-muslimer.
Trots att vi
inte bara finns i storstäder som London, Paris och Stockholm, utan även
finns i småstäder och byar, vet fortfarande det flesta ingenting om
Islams budskap. Hur kan detta gå ihop med när Allah säger:
”Således
har Vi gjort er till ett rättfärdigt samfund, så att ni kan vara
vittnen mot mänskligheten, och Budbäraren kommer att vara vittne mot
er.”
Är ett vittne tyst när det befinner sig bland ovetande människor?
Det
är sant att decenniers skrämselkampanj har skapat fördomar och mer hat
mot den islamiska ideologin och muslimerna, och den hatiska och
lögnaktiga propagandan mot Islam och muslimerna har återuppväckt
medeltida tendenser, som klappjakt på varje muslim som bekänner sig till
Islam och utstötning av alla som väljer Islam istället.
Men
innan vi avsäger oss allt ansvar för detta, måste vi konstatera att en
lögn bara kan fortsätta leva så länge som ingen avslöjar den. Vår röst
har tyvärr inte varit tillräckligt stark för att bemöta dessa lögner och
fördomar.
Kampanjen har
lyckats eftersom många muslimer har valt att isolera sig och komma undan
debatt och diskussion med resten av befolkningen, även om man möter dem
dagligen på arbetet, i skolan, osv.
Det
finns flera anledningar till denna isolation. En del säger att
befolkningen är för hatisk. Andra säger att isolation hjälper oss att
beskydda vår identitet. Och så saknar en del förmågan att diskutera och
väljer därför att tala om något annat när Islam kommer på tal.
Kampanjen
har också lyckats, eftersom en del har valt att debattera och engagera
sig i samhället på icke-islamiska grunder, antingen genom förkastliga
bevis eller genom att acceptera att Islam ställs i skamvrån och
halvhjärtat försvarar den.
I
vårt förhållande till väst får vi aldrig anpassa Islam till västs smak
och behag, för det skulle innebära i så fall att vi inte erbjuder Islam
som det ideologiska alternativet till de många problem de möter.
Valet ska inte stå mellan att isolera sig eller engagera sig på västs villkor. Det finns faktiskt ett tredje alternativ!
Vi
måste fråga oss själva: Accepterar vår shahadah att vi isolerar oss
bara för att de har fördomar? Accepterar den att vi håller tysta när det
ljugs om oss? Accepterar den att vi gömmer oss när det genomförs
striktare lagar mot oss eller när våra bröder och systrar bombas i
Afghanistan?
Vi har alla
vittnat att endast Allah har rätt att bestämma vad som är gott och ont,
och Allahs regel i detta fall är mycket klart:
”Ni
är det bästa samfundet som mänskligheten som har åskådat, eftersom ni
påbjuder det goda, förbjuder det onda och har bergfast tro på Allah.”
Hur kan det bästa samfundet, enligt Allahs beskrivning, gömma eller isolera sig?
Vår
shahadah förpliktar oss att kalla till Islam oavsett hat, hets,
fördomar, problem eller de konsekvenser de kan medföra. Strutsen kan
gömma huvudet i sanden när den är rädd, men inte muslimen!
Kampen
står inte mellan muslimerna och den icke-muslimska befolkningen i väst.
Det får inte råda tvivel om att vi har fiender som vill förvränga Islam
och ta över den islamiska världen och plundra dess rikedomar. Men det
är inte herr Svensson eller fru Jansson. Dessa är bara offer för lögner
och okunnighet och behöver vår hjälp.
Kampen
står däremot mellan dem som önskar rättvisa och framgång för hela
mänskligheten, och dem som önskar njuta av det jordiska livet på
bekostnaden av de andra folkens blod, svett, tårar. Kampen står mellan
en ideologi som betraktar Skaparen som Lagstiftaren och en ideologi som
har gjort människan till lagstiftare. Kampen står mellan Islam och
demokrati!
I denna kamp
krävs det att vi är aktiva och förebyggande initiativtagare. Har vi inte
Sanningen? Ska vi då vänta på att den blir angripen så att vi
halvhjärtat ska försvara den? Nej! Vi måste presentera Islam som
ideologiska alternativ det faktiskt är, med de lösningar den erbjuder
genom sina livssystem. Vi måste ha insikt, inte bara i Islam, utan också
i västerländsk kultur för att kunna presentera knivskarpa argument och
motargument.
Utmaningarna
är stora, eftersom utöver hatpropagandan, så tillkommer också Europas
historia under kristendomens förtryck och lägger sin mörka och tunga
skugga över varje diskussion om Skaparens existens och uppenbarelse. För
en västerlänning är uppenbarelsebaserad ideologi lika med förtryck och
fientlighet till vetenskap.
Det är sådana frågor som ska vara diskussionsämne med den västerländska befolkningen.
Här
kan vi påpeka det orimliga i att generalisera utifrån egna erfarenheter
av en korrupt kyrka, i synnerhet då Islam inte har något gemensamt med
medeltidens kristna kyrka.
Vi
måste visa genom argumentation att Islam inte har något problem med
tänkande, utan den fastslår att förnuftet är den enda domaren ifråga om
dess riktighet. Vetenskap och utveckling är inget annat än resultat till
det tänkande, som Islam hyllar.
Islam
har inga problem med människor som tänker, men däremot med dem som inte
inser förnuftets begränsningar och gör människor till gudar. Islam har
problem med en inkompetens som detta resulterar i, något som vi ser i de
västerländska samhällena, med all den kriminalitet som florerar i dem,
psykiska sjukdomar, lyckopiller till 8-åringar, och den kraftiga
polariseringen.
Poängen med
att nämna allt detta är att klargöra att vi i tillägg till andra
utmaningar, har att göra med en befolkning som söker alternativ till det
meningslösa liv som demokratin har gett dem. De söker alternativ för de
otaliga problem som de dagligen drunknar i, så att lyckopiller,
narkotika och alkohol är deras nödvändiga ”survival kit”.
Deras
enda räddning från det träsk de befinner sig i just nu är Islam. Ett
exempel är den ekonomiska krisen: vad kan vara räddningen om inte Islam?
Den som inte är beredd att presentera Islam såsom den är, bidrar till
att hålla dem i den misär de befinner sig i även i framtiden.
Isolation
är därför inget alternativ. Vi ska debattera, diskutera och engagera
oss, fast på Islams villkor, så att vi bevarar vår islamiska identitet.
Detta är den tredje och enda vägen för oss muslimer.
Vårt
ansvar stannar dock inte där. Vi har också skyldigheten att avslöja för
de västerländska folken de förtäckta politiska projekten som deras
ledare lanserar mot muslimerna: inrikes i form av striktare lagar och
utrikes genom ockupation och utplundring av den islamiska världen.
Vi måste komma ihåg att om inte folken samtycker, kommer dessa projekt att ha stora konsekvenser för deras regeringar.
Så
när svenskar inser att deras soldater i Afghanistan inte har Sveriges
säkerhet eller afghanernas räddning att göra, utan snarare med
amerikanska intressen, kommer deras stöd till Sveriges militära närvaro
där att minska väldigt mycket, och de kommer att sätta press på
regeringen att dra tillbaka trupperna, som fallet var med Holland och
Kanada.
Vem är bättre
lämpad för att skapa allmän opinion här än vi muslimer? Vi är Islams
ambassadörer, såsom sahabah var Islams ambassadörer var i Abessinien, då
de var politiska flyktingar där. Eller som de muslimska handelsmännen
som var medvetna om sin roll gentemot de icke-muslimer som de kom i
kontakt med.
Vår shahadah
kräver att vi arbetar och kallar till Islam oavsett konsekvenserna,
såsom Profet Mohammad gjorde i Mecka. Sahabahs gravar kan återfinnas
utspridda på 1000-tals kilometers avstånd från den arabiska halvön. Idag
har vi ärvt och övertagit detta ansvar: att kalla människor till Islam.
Ingen
nation eller människa ska komma på Domedagen med ursäkter om att det
bästa samfundet inte har kallat dem till den gudagivna barmhärtigheten:
”Vi har sänt dig uteslutande som en barmhärtighet för mänskligheten.”