Mänskligheten utvecklas genom tänkande. Den viktigaste faktor, som påverkar våra handlingar i livet, är de idéer som vi tror och bär på. Utan idéer, så driver man mållös, från den ena situationen till den andra, väntande på att saker ska hända, istället för att själv ta initiativ till handling och utveckling.

farmbrazil.com.br

Människan behöver få en omfattande överblick över vad hon är, och hur hon ska passa in i livets schema i dess helhet. Människan är inte bara intresserad av att hitta svar till dessa grundläggande frågor. Hon behöver få en överblick, för att kunna skaffa sig en utgångspunkt för de problem hon möter. Kort sagt, så behöver människan en komplett livsstil eller ideologi att tro på och anpassa sina handlingar efter.

Det finns till buds stående svar på dessa mest fundamentala av alla frågor om vilka vi är, varför vi är här och hur vi står i förhållande till livet. Inte bara nu, utan i det förflutna och framtiden. Den utmaning som vi möter är, att använda våra sinnen maximalt, i sökandet efter det rätta svaret. Ett svar som kan undersökas mot verkligheten och förnuftet, och som gäller under alla omständigheter.

Endast med antagandet av en allsidig idé och ideologi, så kommer mänskligheten (både individuellt och kollektivt) att få sinnesro och en stadig grund. Först då är mänskligheten befriad för att kunna utvecklas till fullo. Samhället behöver en livsstil att hänvisa alla problem till, och med lätthet få lösningarna. Det är inte acceptabelt att låta livet passera utan att fundera över och bestämma den basis livet självt är uppbyggt och organiserat på.

Den tänkande människan

Såsom våra tankar, i hög grad, dominerar eller avgör våra handlingar, så måste vi vara medvetna om hur tankeprocessen fungerar. Vi kan ta emot information genom våra fem sinnen; syn, känsel, hörsel, lukt och smak. Då hjärnan har tagit emot verkligheten (eller informationen), kan den skilja på den, förutsatt att hjärnan tidigare har fått en sådan information om ämnet att dessa kan kopplas samman. Fyra element krävs således för tänkandet:

1. verkligheten (ord, information etc),
2. det kännande eller uppfattande som förmedlas till hjärnan,
3. en omdömesgill hjärna och
4. tidigare information om verkligheten, att koppla till de tre ovannämnda.

En person kan få tag i en växt, som han känner igen som växt, p g a den tidigare information han har, om hur växter ser ut. Genom syn, känsel och lukt, så kommer han att uppfatta växtens verklighet. Men utan tidigare information om växtens art, så kan han inte avgöra om den är giftig eller ätbar. Vi borde alltid komma ihåg dessa element när vi tänker. För utan korrekt tidigare information, så kan vi inte fatta korrekta och informerade beslut. Att bara ta emot information är inte tillräckligt; människor som tar emot information blir utbildade, inte tänkare! Tankeprocessen är att koppla till och skilja på tidigare information. Sökandet efter en omfattande och sanningsenlig tidigare information att relatera till dagens verklighet, är livsviktigt för människans framgång.

Vikten av upplyst tänkande

Såsom behovet av tänkande är trängande, så har sättet man åtar sig att tänka, en effekt på kvaliteten på vår problemlösning och vårt uppförande. Mänskligheten har vissa instinkter och organiska behov, som hon ständigt strävar efter att tillfredsställa. Människan kommer att dö om det organiska behovet av mat och vatten inte är tillfredsställt, medan ingen tillfredsställelse av instinkterna för överlevnad eller fortplantning inte leder till elände. Djur har också instinkter och organiska behov. Men vad som skiljer människan från djuret är tankeförmågan. Människan utvecklas och tillfredsställer sina behov efter sitt tänkande. Samhället implementerar föreskrifter, så att överlevnadsinstinkten inte ska tillfredsställas genom att stjäla från andra. Eller att könsdriften inte kan tillfredsställas på vilket sätt som helst.

Sättet man närmar sig tänkandet varierar; tänkandet kan vara relativt ytligt, djupt eller upplyst. Den ytliga tänkaren tenderar att bedöma efter en kort blick som grund, och fattar beslut utan förståelse. Djupt tänkande däremot undersöker verkligheten med stor noggrannhet. Verkligheten bedöms först då den är förstådd. Genom upplyst tänkande förstår man inte bara verkligheten, utan allt annat som är kopplat till den. Först då bedömer man verkligheten. Så den person, som köper det första färgade bordet, som faller hans sinne för mode i smaken, tänker ytligt. Medan den man, som studerar träslag, faner och bordets konstruktion, tänker djupt. Den som tänker upplyst är bara den man, som tar med i beräkningen dessa faktorer, samt hans användning av bordet, storleken på rummet det ska passa i och hans budget.

Man torde kunna tillfredsställa sina behov och instinkter genom användningen av vilket av dessa tre tankesätt som möjligt. Men det är användningen av det upplysta tänkandet, som garanterar oss framtida framgångar, eftersom den tar med i beräkningen verkligheten, tidigare information och allt som kopplas till dem.

Åsikten, att vilken människa som helst kan inneha alla svar, och kan bestämma allt för sig själv, är ytlig, eftersom

• den inte erkänner människans begränsningar,
• ej heller tar den med i beräkningen allt i människans miljö
• eller kan kopplas samman med det förflutna eller framtiden.

Det är samma sak med att tänka djupt och kategorisera människor enbart som kött och ben, och att lägga märke till hur omgivningen eller naturen har förändrats, eftersom det inte behandlar människans tillkomst och hennes förhållande till resten av tillvaron. Endast upplyst tänkande kan ge ett omfattande svar. Och vi bör inte spara på några krafter i sökandet efter de svar vi behöver.

Bron mellan tänkande och handling

När vi blir övertygade om att en tanke är rätt, blir denna tanke, eller idé, ett begrepp, som vi bär på. Och som sådant påverkar den vårt beteende. Om vi bär på tanken att avsky en person, kommer detta att påverka vårt beteende gentemot personen ifråga. Om vi känner oss ansvariga för vår make/maka eller vår familj, kommer detta att motivera oss till att stödja dem. Begrepp är väldigt viktiga i och med att de kan ändras för att ändra på fördärvande beteenden.

Man borde, oavbrutet, utmana de begrepp man bär på. Vilket misstag som helst i accepterandet av sanningsenligheten av en idé, som är felaktig, medför allvarliga följder. Inte bara för individen, utan också för samhället. I synnerhet om de felaktiga idéerna är vida accepterade.

Människan kan inte utvecklas överhuvudtaget, om hon inte bär på ett allsidigt begrepp, som förklarar vår situation till fullo. Ett sådant begrepp måste förklara förhållandet mellan människan, livet och universum, och allt som fanns innan och som kommer efter. Utan tidigare information, som besvarar denna viktigaste fråga, och upplyst tänkande, är vi inte i stånd att behandla de frågor och utmaningar vi alltid möter i livet. Den människa, som inte vet vem hon är, varifrån hon är och vart hon är på väg, befinner sig i ett bedrövligt tillstånd.

Mänsklighetens största fråga

”Varifrån kom jag och vart är jag på väg?” är en fråga, som upprepas av barn under något stadium. Vilket är förhållandet mellan människan, livet och universum? Vilken är kopplingen mellan livet, det som fanns före livet och det som kommer efter? Dessa är de naturligaste av de frågor människan vill ha svar på, och verkligen behöver svar på, för att bilda en grund för alla handlingar. Utan svar, irrar vi omkring med ett begränsat perspektiv på livet; dvs vad som är här och nu, utan hänsyn till det förflutna och framtiden. Ett sådant perspektiv på livet kan jämföras med att söka ett arbete utan att fråga intervjuaren om företagets bakgrund, vem de kommer att jobba åt, varför den förra arbetstagaren lämnade arbetet, vad arbetet är, hur arbetet sannolikt kommer att utvecklas, vilka möjligheterna för befordran är osv. Att endast söka arbetet, utan hänvisning till det förflutna och framtiden, och hur de är kopplade, är naivt och ytligt.

Om en person skulle bli drogad och vaknar i ett mörkt rum, kommer han naturligtvis att fråga; ”Vem tog mig hit? Varför är jag här? Och vad kommer att hända härnäst?” (Eller vad finns utanför rummet?) Frågor om vad som händer efter döden väcker hos många en obehaglig känsla. En känsla som många drar sig undan för om de inte har ett övertygande svar. Om vi betraktar det som har existerat före vår födsel som okänt, så skulle man kunna säga, att det angår oss. Men vi kommer alla tillbaka till en lika osäker situation efter döden. Sanningen är, att vi vill ha och behöver svar. Och vi vill ha svar med absolut klarhet och säkerhet.

Att lösa den stora frågan

Ett allsidigt svar på frågan om människan, livet och universum samt deras inbördes förhållande, genom upplyst tänkande, kommer att förse oss med lösningen på alla problem. Detta större problem kommer att utgöra en grund eller referenspunkt för alla frågor eller problem, som är kopplade till människan och livet. Detta eftersom alla problem är antingen partiella problem kopplade till huvudproblemet eller ett resultat av huvudproblemet. Utrustad med ett svar på denna mest grundläggande fråga, är mänskligheten, både individuellt och kollektivt, i stånd att utvecklas när den väl är befriad från den ständiga oron av att hitta en referenspunkt för alla problem.

Vi söker grunden eller troslära för ideologin (livsstilen) för oss själva. Grunden eller det allsidiga svaret måste stämma överens med verkligheten, och måste kategoriskt bedömas som korrekt, annars kan alla svar, som härstammar från grunden vara felaktiga.

Innan vi löser frågan, så måste vi sätta några grundläggande regler:

Först, alla svar måste vara allsidiga. Vi måste ha svaret på hela frågan om människan, livet och universum. Utan detta, kan relaterade frågor eller problem, som härstammar från livet, kanske bli obesvarade.

Alla svar måste stämma överens med verkligheten, och bli ett bevisligt faktum. För att bemöta detta krav, så måste svaret stämma överens med människans natur och tillfredsställa vårt sinne eller intellekt.

För att logiskt besvara en fråga, så krävs det att vi begränsar oss till vad vi kan uppfatta och känna. Vi kan inte fastställa logiskt, något, som är hypotetiskt eller ligger bortom vår uppfattningsförmåga.

Med dessa kriterier i minnet, kan vi fortsätta utmana oss själva angående denna viktigast av alla frågor. En utmaning som kan lösa denna fråga med hundraprocentig säkerhet. Eller så förblir vi i mörkret med den ständiga otillräcklighet och oro som medföljer tvivel.

En startpunkt

För att lösa frågan om människan, livet och universum, låt oss börja med att uppmärksamma vad vi med säkerhet vet om dessa tre. All tidigare information om dessa tre vittnar om att de har vissa likheter och bestående regler. Människan, livet och universum är begränsade. Allt som vi kan uppfatta är visserligen begränsat. Vad vi menar med ”begränsat”, är att det har en början och ett slut, och det är inte obegränsat eller oändligt.

Vi kan se att människan föds och dör, och att hon inte kan växa mer än till en viss storlek, när det gäller vikten och längden. Allt levande är på liknande sätt begränsat. Jorden, månen och stjärnorna har likaledes en början och ett slut. En stjärnas eller galax liv kan vara en lång tidsperiod, men det är definitivt att de är begränsade i och med att de har en början och ett slut. Universum är en mycket stor plats, men det är en ändlig rymd. Och det är inte obegränsat. Ingen vetenskapsman har kunnat anföra ett definitivt bevis, som vittnar om att universum inte har några gränser. Så att föreslå att det är oändligt, innebär att vi överskrider de gränser av det vi kan fastställa logiskt. En sådan tanke kräver att vi utmanar oss själva till att hitta i vår värld ett exempel på något vi kan uppfatta, och som är obegränsat. Hur flitigt vi än söker, så kommer vi inte att hitta ett sådant exempel. Allt vi kan uppfatta är begränsat och ändligt.

Ett annat kännetecken på människan, livet och universum, är att de alla är behövande och beroende. Behövande för sin existens; de måste ha hjälp från något annat, för de är inte självförsörjande. Människan behöver mat och dryck för att överleva. Växter och djur är på liknande sätt beroende av vattenkretsloppet, som i sin tur är beroende av solen, som är beroende av förhållandet med galaxerna, och brinnande massa. Inget som vi kan uppfatta, kan överleva oberoende av andra saker, för det finns ingenting inom vårt uppfattningsområde, som är självuppehållande. Saker existerar, men innehar inte existensförmågan.

Det faktum, som är oupplösligt sammanvävt med dessa fakta om att vi är begränsade, ändliga, beroende och behövande, är att det måste till sist finnas en Skapare eller en påbörjare till allting. Summan av alla ändliga och beroende saker, är något som är ändligt och beroende. Men beroende av vad? Beroende av något för att bli till, uppehållas vid liv och planera och utveckla det inbördes förhållandet mellan alla levande saker. Vi ser saker, som existerar utan några problem eller ifrågasättande. Men ingenting existerar på egen hand som oberoende och med full kontroll över sin egen skapelse eller kan försörja sig själv. Det kan bara finnas en lösning på problemet av Skapelsen; nämligen att en obegränsad Skapare har svarat för allt vi ser och uppfattar. Något som är ändligt måste ha en dynamisk kraft till skapare, annars kan det inte uppkomma. Alla begränsade saker beror av något annat för sitt uppehälle. Det kan inte råda tvivel om dessa punkter. Utmana dig själv till att komma på ett avvikande exempel. Alla begränsade och beroende saker är skapade.

Ett annat sätt att se på detta argument visar att om vi betraktar allt vi uppfattar som begränsat och beroende, så kan vi bara förklara det på två sätt; antingen

• är allt vi uppfattar, beroende för sin existens av något annat, som i sin tur beror av något annat, osv i all evighet eller
• så får allt vi uppfattar sin existens från något annat, som existerar på egen hand, och som följaktligen är evigt och obegränsat.

Det första alternativet är felaktigt, eftersom det inte förklarar hur allting uppkom, till att börja med. Det bara skjuter ifrån sig ansvaret att ange en orsak. Det ger ingen orsak till varför ändliga och begränsade saker existerar eller varifrån de kom. Det är därför ologiskt, ofullständigt och utgör inget svar för oss. Vi kan dra slutsatsen att alla begränsade och beroende saker, beror av något, som existerar på egen hand. Argumenten börjar när en beskrivning av eller uppfattning om Skaparen, är önskad.

Skaparens attribut

När vi betraktar Skaparen, kan vi konstatera att Han bara kan vara en av tre saker:

1. skapad av något annat,
2. Skaparen och skapad samtidigt eller
3. Evig och självuppehållande.

Att vara skapad innebär, att Han är begränsad, och därför en del av skapelsen, och kan följaktligen inte vara den yttersta Skaparen. Det är absurt att tro att något kan skapa sig självt samtidigt som det existerar. Därför kan Skaparen endast vara evig, och inte beroende av något i vilken tid eller på vilken plats som helst. Evighets- och oändlighetsattributen kan vi inte uppfatta till fullo; människan är begränsad och kan inte uppfatta allting. Om vi hör någon knacka på dörren, så har vi en stark känsla av att det finns någon bakom dörren. Men vi vet inte vem, vi kan bara spekulera. Att spekulera i Skaparens natur eller beskrivning, är inte nödvändigt och kan endast vara improduktivt. Vi är mer angelägna om att bevisa Skaparens existens än att spekulera i Skaparens detaljerade beskrivning, som i alla fall ligger bortom vår uppfattningsförmåga.

Önskan om större förståelse av något så viktigt i våra liv, är bara naturligt. För att skaffa oss större förståelse av något vi inte kan uppfatta, för vi kan inte uppfatta något som är oändligt och totalt oberoende, så krävs det att vi söker endast bevisliga data från Skaparen. Att spekulera om Skaparen kan endast leda till misär och felaktigheter, eftersom det okända inte kan härledas genom våra begränsade hjärnor.

Dessutom, vi har ännu inte behandlat den omfattande frågan om vad människan, livet och universum är, vad som fanns före livet och vad som kommer efter det och vilket förhållandet mellan dem är. Svaret på denna omfattande fråga, kommer att utgöra en grund eller troslära för alla de delproblem, som är kopplade till livet, och kommer att utgöra en referenspunkt för alla invecklade system människan tillämpar i livet; socialt, ekonomiskt, politiskt, utrikespolitiskt, rättssystem, etc. Kort sagt, detta svar kommer att förklara meningen med människan i livet, och ge oss vägledning för sann utveckling. Hittills har vi undersökt en Skapares existens. Vilket är förhållandet med Skaparen? Och de inbördes förhållandena med människan och livet, och vad som kommer efter skapelsen?

Det islamiska svaret på människans största fråga

Islam har svarat på denna fråga genom att konstatera att människan, livet och universum är alla skapade av en och samma Skapare (Gud på svenska, Allah på arabiska), och att Gud fanns innan världen skapades. Gud finns bortom denna tillvaro och detta universum, och är evig och självuppehållande. Efter detta liv kommer det att finnas ett slut och en räkenskapens- eller domedag, då människor kommer tillbaka till sin Skapare för att sedan leva för alltid, antingen i Paradiset eller Helvetet. Islam har gjort det intellektuella accepterandet av denna åsikt till en förutsättning för att bli muslim. Vi måste därför undersöka ingående, intellektuellt, dessa punkter för att kunna bedöma dem och avgöra om de är korrekta eller inte.

Innan vi fortsätter, så måste vi redogöra den islamiska grunden eller trosläran (”aqidah” på arabiska), som alla problem och ytterligare frågor i livet kommer att bli hänvisade till. Islams troslära är att

• det finns endast en Gud, som har skapat människor, änglar och jinner,
• Mohammad (Guds frid vare över honom) är den sista i den kedja av profeter Gud har sänt för att vägleda mänskligheten,
• Koranen är Guds ord, sänt som vägledning för hela mänskligheten,
• människan kommer att återuppstå efter detta liv för att hennes handlingar ska bedömas
• och att antingen Paradiset eller Helvetet följer efter domavkunnandet.

Muslimen (den som underkastar sig Guds vilja) måste vara intellektuellt övertygad om att dessa punkter är obestridliga fakta. Om så är fallet, så kommer muslimen att rätta alla sina handlingar efter och hänvisa alla problem, stora som små, till denna grund eller troslära. Islam, som en ideologi eller komplett livsstil (”din” på arabiska), håller denna grund som gudagiven, och härleder alla livets system från av denna grund och styr dem genom den. Vi kommer ihåg de grundläggande regler vi behöver tillämpa i vår bedömning av denna eller någon annan troslära eller lösning. Lösningen måste vara:

• allsidig och besvarar hela frågan utan att lämna något obesvarat,

• bevisad att överensstämma med verkligheten och stämmer överens med människans natur, samt tillfredsställer våra sinnen intellektuellt och

• fastställd på våra uppfattningsbegränsningar som grund, och inte på vad vi inte kan uppfatta eller känna.

En fråga, lika viktig som grunden till våra liv och hur vi lever dem, ska inte godtas utan de mest nitiska undersökningar, som är grundade på dessa kriterier, som kan tillfredsställa våra sinnen och leda våra hjärtan till belåtenhet. Är islam, som en ideologi, komplett och riktig?

1. Guds existens

Frågor om Guds natur, och Helvetets och Paradisets eller änglarnas existens, vållar oss några problem, eftersom vi inte kan uppfatta dem, vilket är ett av de kriterier nämnda ovan. Är det möjligt att bevisa deras existens trots vår oförmåga att uppfatta dem? Låt oss börja med Guds existens. Som nämnt tidigare, så kan Guds existens bevisas genom att betrakta alla kända saker och konkludera att de alla är begränsade och beroende. Summan av alla begränsade och beroende saker, är begränsad och ändlig, och alla ändliga saker har en början och ett slut. Alla ändliga saker måste ha blivit skapade, eftersom det krävs en yttre kraft för att flytta något till existensens tillstånd. Alla beroende saker är inte självförsörjande; de behöver en kraft att försörja dem, för de kan inte existera på egen hand. Den kraft vi har identifierat, genom rationell bevisföring, har vi kallat Gud eller Allah. Detta bevis har blivit till genom att undersöka allt inom vårt uppfattningsområde, och motsvarar därför uppfattningsbegränsningens kriterium. Det faktum att Gud är oändlig, självuppehållande och att vi inte kan uppfatta Guds natur, har ingenting att göra med att bevisa Guds existens. Att slösa tid på att försöka uppfatta vad vi inte kan uppfatta, är tvärtemot produktiviteten och leder inte till sinnesro.

Vi har, intellektuellt, lagt fram ett övertygande argument för Guds existens. Vi måste också undersöka om det överensstämmer med människans natur. Människan har vissa instinkter och organiska behov, som hon konstant strävar efter att tillfredsställa. De organiska behoven är mat och vatten, som människan inte kan leva utan. Instinkter kan kategoriseras som tre:

– överlevnadsinstinkt eller självbevarelseinstinkten,
– fortplantningsinstinkt eller könsdrift och
– religiositetsinstinkt.

Vi kan, klart och tydligt, se hos människan vissa uttryck och karaktärsdrag, som återspeglar hennes önskan att tillfredsställa dessa instinkter. Människan skaffar därför ägodelar och fina föremål, älskar att ha egendom, vill ha jobb och inkomst, kan bli girig och sparar kanske för framtiden, i ett försök att tillfredsställa överlevnadsinstinkten. Det är samma sak med medlidande, tillgivenhet, kärlek, äktenskap och sexuella tendenser, som är uttryck för människans fortplantningsinstinkt. Längtan efter att dyrka, helga, vörda eller närma sig något med större kraft eller inflytande, är en del av människans religiositetsinstinkt.

I en högst materiell och sekularistisk värld, skulle många förneka människans religiositetsinstinkt. Fakta avfärdar denna åsikt. T o m i det mest bekännande av alla ateistiska samhällen, t ex det kommunistiska Ryssland, där kommunismens troslära förnekar Skaparens existens, hittar vi byster och statyer framställda på ett framstående sätt för att tillfredsställa människans längtan efter att se upp till något större än henne själv. Människan har övergått i vissa samhällen från att dyrka Skaparen till att dyrka människor som Lenin eller Marx. I Väst är situationen inte annorlunda, där det finns människor, som ofta dyrkar eller vördar politiker, inflytelserika affärsmän, kändisar, kungligheter eller också idrottspersonligheter. En sådan situation av människodyrkan är inte slutgiltigt tillfredsställande, eftersom alla människor är lika begränsade och beroende. Och människan kan inte påverka människors slutliga livsöde. Vi ser politiker och filosofer, som gör misstag, affärsmän, som misslyckas ibland och ingen idrottsman kan ändra sitt livsöde.

Om människan ska tillfredsställa sin religiositetsinstinkt, så måste hon vörda endast det som har kontroll över henne, och till vilket hon slutligen återvänder. Att dyrka eller helga förhållandet med Gud innebär, att människan har ett särskilt synsätt i livet; att erkänna sina brister och söka efter vägledning för alla livets frågor, i den enda källan, med absolut kunskap och förståelse. Att dyrka endast Skaparen, den ende med absolut kunskap och kontroll, är den enda sant tillfredsställande formen av dyrkan, och som till fullo överensstämmer med människans religiositetsinstinkt. Att dyrka eller se upp till andra människor eller materiella saker som pengar t ex, är intellektuellt svagt, och tillfredsställer inte våra instinkter.

Medan människan må tro på Guds existens genom att använda hennes instinktiva känslor, kan detta vara opålitligt och farligt, eftersom känslor förändras och kan tillägga felaktigheter till ens övertygelser och handlingar. Vi ser i historien många människor, som kommer på avvägar genom att tro på fantasier eller vidskepelser, tillskriva Gud mänskliga egenskaper, tro på en Guds son eller Guds reinkarnation osv, vilka är felaktiga och kan enkelt leda till otro. P.g.a. detta är det obligatoriskt för muslimen att tro på Guds existens, inte enbart genom instinktiva känslor, utan genom tänkandet. Den troende måste vara intellektuellt övertygad om Guds existens, annars kan trons känslor förändras till det motsatta. Begrepp, som folk är övertygade om, kommer inte att förändras med mindre än att ett starkare intellektuellt argument framläggs. Så tänkandet är nödvändigt för en ihållande förståelse och övertygelse.

”I himlens och jordens skapelse och nattens och dagens växling finns sannerligen tecken för dem, som är förståndiga.” Översättningen av Koranens mening 3:190

Koranen innehåller hundratals verser, som uppmanar människor till att djupt titta och betrakta universum och skapelsen. Att titta på dess inbördes förhållanden och de attribut, som leder mot tron på Skaparen, genom tänkandet och förnuftet.

”I himlarnas och jordens skapelse, i nattens och dagens växling, i skeppet, som seglar på havet med sådant, som gagnar människorna, i vattnet, som Gud nedsänt från himlen och varmed Han ger jorden liv efter dess död, i alla de djur(arter) Han har spridit ut, i ordningen av vindar och i de underordnade vindarna mellan himmel och jord, är tecken (på Allahs suveränitet) för de som har förstånd.” Översättningen av Koranens mening 2:164

Vi har behandlat Guds existens genom att använda intellektuella instinktiva argument, och genom att utnyttja alla bevis inom vårt uppfattningsområde. Från denna punkt, behöver vi ifrågasätta resten av trossatsen (aqidah) och utmana sanningsenligheten i dess artiklar. Vi börjar med att undersöka frågan om gudomlig vägledning. Vad har Gud gett oss? Vilken är mekanismen för att människor ska kunna lösa sina problem?

2. Behovet av budbärare och profeter

Mänskligheten söker att tillfredsställa sina organiska behov och instinkter. Utan någon form av kriteria för vad som är rätt eller fel, så kommer den att gå vilse. Historieböckerna är fulla av människor, som har förtryckt andra människor. Girighet, själviskhet, dödande, monopol och last är uttryck för människans försök att tillfredsställa sin överlevnadsinstinkt. Om människan är beredd att gå så långt som att döda andra för att tillfredsställa sina behov, så behöver hon kontroll över sina handlingar. Utan ett kriterium för sina handlingar, så kommer människans strävan efter att tillfredsställa sina behov, att leda henne till ständig konflikt med de andra. En människas frihet är en annans fångenskap. Gud har inte lämnat människan att klara sig själv. Människan har aldrig varit fri att ta hand om sitt liv såsom hon tycker är bäst. Det är i enlighet med vår uppfattning av människan, som begränsad, beroende och ofullkomlig, att tro att det skulle vara felaktigt om människan kommer på ett eget sätt och system, p.g.a. människans begränsade förståelse av livet. Människan är alltid ett offer för fördomar, olikheter, meningsskiljaktigheter, motsägelser och påverkan från omgivningen, vilket knappast kan utgöra grund för total opartiskhet och absolut sanning. Alla system människor har tillverkat, kommer att lida av samma partiskhet, olikheter, meningsskiljaktigheter, motsägelser och påverkan. Vi kan ta som exempel dagens politiker och deras kopplingar till näringslivet. Detta exempel är en påminnelse om hur den förmodat opartiska natur av den politiska uppgiften, kan bli missbrukad.

Religiositetsinstinkten hos människan är en påminnelse till oss om hur mänskligheten kan bli avleddfrån sitt sanna mål i livet. Historien visar oss många tillfällen då människor dyrkade solen, stjärnor, eld, stenavgudar och nyligen böcker, författare, ledare och materiella saker. Med den starka instinkten av beroende/helgande som bakgrund, så strävar människan efter att tillfredsställa detta behov. Men utan ett system eller tydlig vägledning i denna fråga, har många kommit på avvägar p.g.a. endast intuitiva eller instinktiva dyrkansätt. Människan måste tänka för att verifiera källan till den korrekta formen av helgande/dyrkan. Det är inte möjligt för en begränsad varelse, att begripa en obegränsad varelse. Skaparen har därför gett mänskligheten kommunikation genom en kanal, som är tydlig för den. Gud har sänt profeter och budbärare (profeter med den gudomliga lagen) till mänskligheten för att ge oss vägledning i alla våra handlingar. Profeterna, var för sig, gavs mirakler, som bevisade för mänskligheten autenciteten av deras profetskap. Så vi ser att Mosa (Mose) gavs magikraften när han kastade sin stav till marken, och den förvandlades till en orm som slukade magikernas stavar. Eller Isa (Jesus), som gavs förmågan att bota de sjuka. Miraklet, som Mohammad (fvöh) fick, var Koranen, Guds ord. Eftersom endast Guds budbärare blir givna den Gudomliga Lagen av Gud (Ahkam Shar´iyah), så måste Mohammad definitivt vara profet och budbärare från Gud. För att bevisa denna punkt på ett omfattande sätt, så måste vi kritiskt undersöka Koranen.

3. Koranen Guds ord

Om Koranen är Guds ord och ett mirakel som bevisar att Mohammad (fvöh) är profet, så måste vi noggrant betrakta denna bok för att, utan tvivel, verifiera dess autencitet. Det är väl känt att de hedniska araberna på Mohammads (fvöh) tid var stora poeter och författare av det arabiska språket. Det var vanligt på den tiden, att de gick ut i öknen för att studera arabiska och skriva poesi och prosa, att underhålla varandra med. De höll det arabiska språket i högaktning, med all dess ledighet och uttrycksdjup. När uppenbarelsen började komma till Mohammad, då han var 40 år gammal, så var det språkstilen som skilde uppenbarelsen från allt som hade skrivits eller kom att skrivas. Det orubbliga beviset på Koranens autencitet, som Guds ord, ligger i dess språkstil. Från den första versen:

”Läs i namnet av din Herre som skapar, Han skapar människan av något som hakar sig fast. Läs och din Herre är den mest Frikostige, som lär genom pennan. Han lär människan vad hon inte vet.” 96:1-5

Till den absolut sista versen, som blev uppenbarad:

”Idag har jag fulländat er Din (livsstil) för er, fullkomnat Min gunst över er och har valt för er islam som Din.” 5:3

Koranen förblir helt på toppen, när det gäller vältalighet, retorik och följdriktiga uttryck. Koranen är som ett komplett stycke, med samma stil, som om det var en enda mening, med perfekta ordnanden och stark, klar text. Koranens uttryck var inte kända för araberna på eller före den tiden, och saker kan inte bli uttryckta om de inte var kända tidigare. En av de otrogna arabiska poeterna på den tiden, Walid ibn Al-Moghirah, sa efter att ha hört Koranen:

”Vid Gud, ingen av er är mer insatt i poesi, melodiska hymner och sånger mer än jag, och jag har, vid Gud, aldrig hört något liknande till det han läser. Det är så ljuvt och så graciöst, så det stannar på toppen, utan att något kan överträffa det.”

Koranen är i en litteraturstil, som ingen människa kan närma sig eller mäta sig med. Araberna kan inte skaffa maken till dess stil, och detta är utmaningen Gud har lagt fram i Koranen.

”Säg: sannerligen om människor och jinner skulle samlas för att producera ett like till Koranen, skulle de inte kunna producera liket, även om de var varandras hjälpare.” 17:88

”Och om ni tvivlade angående vad Vi har uppenbarat för Vår tjänare (Mohammad), åstadkom då en sura, som är lika (överlägset), och kalla alla ni kan jämte Allah (för att hjälpa er), om ni talade sanning.” 10:38

Denna utmaning, riktad till alla som tvivlar, har stått obesvarad under 1400 år, sedan denna uppebarelses början. Inte en enda av de lärde i det arabiska språket, vare sig det är en muslim eller icke-muslim, har varit i stånd att skriva ens ett litet kapitel, eller ett litet avsnitt, i samma stil som Koranens arabiska. Araberna är antingen kapabla till att härma Koranens stil eller inte. Om de kunde det, är boken tydligen skriven av människor som de. Om inte, då finns det bara två andra möjliga källor; Mohammad eller Gud.

Mohammad (fvöh) var av arabisk börd, och hade arabiska som modersmål. Men har aldrig påstått sig vara Koranens författare. I själva verket, så var han aldrig utpekad som dess författare. Detta framgår klart och tydligt av Hadith Motawatir (definitivt bekräftade uttalanden av Mohammad (fvöh), berättade ord för ord), som det finns hundratals av, och som vittnar om att språkstilen i Mohammads tal och Koranen var olika. Oavsett hur man än försöker, så kommer ens talsätt inte att bli totalt ändrat ständigt, i synnerhet inte under 23 år, vilket var perioden för Koranens uppenbarelse. Den enda anklagelse, som riktades mot Mohammad (fvöh), var att han tog emot Koranen från en ung kristen man, som hette Jabr. Som svar till detta påstående, har Gud upenbarat:

”Vi vet visserligen att de säger:”Det är en människa som lär honom.” Den som de ondsint syftar på har ett märkbart främmande tungomål, medan detta är tydlig arabiska.” 16:103

Eftersom det arabiska språkets stil är Koranens mirakel, hur kan då en icke-arabisktalande få detta faktum bekräftat? Precis som en utländsk student studerar Shakespeare hos en forskare i det engelska språket, så borde också den engelsktalande hänvisa till forskare i arabiskan, för den sanningsenliga bekräftelsen av Koranens höga nivå av vältalighet och stil. Språket tjänar som en ständig påminnelse genom tiderna. Den konsekventa stilen har tillförsäkrat, att ingenting kan ha blivit lagt till Koranen. Gud har verkligen lovat, att boken kommer att skyddas, och det finns kopior av det äldsta manuskriptet. Dessa kopior stämmer ord för ord med dagens kopior.

”Vi har sänt Förmaningen och Vi kommer sannerligen att beskydda den.” 15:9

”Om den (Koranen) hade kommit från någon annan än Allah, så skulle de hitta många motsägelser i den.” 4:82

Eftersom Koranen är Guds ord, sänt till mänskligheten som rättesnöre i alla affärer och är beskyddat och konsekvent från början till slut, så måste allting boken hänvisar till, tas som en absolut sanning. Paradisets och Helvetets existens kan inte härledas genom rationella bevis, eftersom vi ännu inte kan uppfatta dem. Att tro på dem, sker på ett traditionellt sätt, men tron på dem är grundad på en rationellt härledd tro, som bevisar Koranens gudomliga källa. Detta är refererat till som användningen av transformativ bevisning. Därför måste allt som Koranen definitivt hänvisar till, tas som sanning, utan någon tvekan som helst.

”Vi har sänt dig (O Mohammad) endast som en glädjebudbärare och varnare till alla människor, men de flesta människorna vet inte.” 34:28

Koranen och Sunnah (profetens väg och direktiv) utgör källan till Shariah (gudomlig lag). Som rationellt bekräftade källor till Guds lag, är mänskligheten förpliktigad att följa dem i detalj. Denna grund är den troslära eller doktrin, som alla handlingar i livet måste bli hänvisade till.

Liv och utveckling

För att mänskligheten ska utvecklas i livet, måste den anta en livssyn. Alla de stora civilisationerna antog en ideologi, som livets alla affärer var hänvisade till och problem lösta i enlighet med. Mänskligheten idag är inte annorlunda. Vi måste tänka djupt på vår situation och inte blint acceptera vilken livssyn som helst. Faktum är att det finns två dominerande ideologier i världen idag; kapitalism och socialism, som har blivit accepterade, utan att deras basis, som de är grundade på, har blivit ingående undersökt. Tänker inte 1900-tals människor på vad demokrati- och frihetsbegreppen verkligen innebär? Är mänskligheten fri i alla dess affärer? Det måste finnas ett kontrollerande inflytande. Men vart leder den av demokratin utövad kontroll oss? Den kontroll som utövas av en osynlig elit? En snabbt förfallande miljö, massiv ökning av kriminaliteten, familjeenhetens sammanbrott och en självisk drivkraft efter profit och individualism, som är uttryck för de system människor konstruerar. Sekularistiska system är lätta att missbruka. Inte ens ett uppriktigt ledarskap kan hoppas på att kunna vägleda människor p.g.a. mänsklighetens begränsade kunskap om och förståelse av livet.

En del av vårt problem idag, är att människan inte tänker på sin situation. Ej heller på att det tänkande, som krävs för att lösa problem, är grundat på allmän opinion. Det är ett grundligt fel att tro att majoritetens åsikt eller den åsikt som utgör den minsta gemensamma nämnaren alltid är korrekt. Vi ser att genomsnittsåsikten eller majoritetens åsikt inte behöver påminna om verkligheten alls. I ett samhälle där det är lätt att dominera ett icke-tänkande folk genom sådana styrkor som media, är kontrollen av den allmänna opinionen nästan total. Resultaten är ödeläggande som vi kan se har hänt med vår omgivning. Man måste återigen använda sitt intellekt, och inte slå sig till ro med mindre än sanningen.

En granskning av de valmöjligheter mänskligheten har, borde inte utelämna den sista av de monoteistiska troslärorna. En troslära, som innehåller ett klart definierat rättesnöre för hela mänskligheten, utan partiskhet och osäkerhet. Islam är grundad totalt på existensen av en Skapare, som har skapat oss, resten av allt levande och universum. Beviset på denna Skapare är rakt framför näsan på oss, om vi bara tog oss tid att betrakta allt vi kan uppfatta.

Det är berättat av Abo Anas och Abo Darda, att Mohammad (fvöh) sa:”Att betrakta en timme är värt mer än att be en hel natt.”

Många saker existerar, men vi känner inte till någonting, som existerar på egen hand. Allt är begränsat och beroende. Begränsade och beroende saker måste vara skapade. Alla beroende saker beror av någon yttre kraft för sitt uppehälle och existens. Våra instinkter säger oss, att vi behöver se upp till något större än oss själva, för vägledning. Denna instinkt har människan tillfredsställt sedan urminnestider. Tron på Gud är instinktiv och rationell. Människan kommer till tron på Gud, eftersom hon behöver ett svar på den viktigaste frågan om varifrån hon kom och varför hon är här. Den sanna tron på Gud är intellektuellt grundad. Känslor spelar en roll, men det är endast genom intellektuellt och rationellt bevisade fakta, som man blir övertygad om en tanke, för att sedan handla därefter. Det intellektuella accepterandet av att det finns endast en Gud och att Mohammad (fvöh) är Hans budbärare, är ett villkor för att bli muslim.

Det finns i Koranen och profetens (fvöh) Sunnah otaliga hänvisningar till mänsklighetens ansvar i livet

.

”Allah har inte skapat människor och jinner för annat än att dyrka Honom.” 51:56

Människans roll som förvaltare av jorden, är också hänvisad till på ett klart sätt.

”Jag ska installera en förvaltare på jorden.”2:30

Hela ens liv borde vara i enlighet med de direktiv Skaparen har gett oss. Detta är vad dyrkan i dess vidaste bemärkelse innebär. Vi är inte fria att företa allt vi önskar i livet, för vi är underordnade lagar och kontroller, som vi har, och som reglerar våra affärer. Alla samhällen behöver system för att tillsörsäkra harmoni och utveckling. Islam har gett oss den grund eller troslära, som alla system härrör från. Människans system för socialt system, statsskick och styre, ekonomi och rättsväsende, är alla givna från denna grund av vår Skapare. Att ignorera dessa fakta, är att ignorera vårt ansvar i livet. Att leda livet bort från det vår Skapare har gett oss, är att inbjuda misär och förtryck, både som individer och som en nation av troende. Mänskligheten är verkligen befriad för att utvecklas endast genom att leva i enlighet med dessa instinkter, som Gud har gett oss, och i ett system vår Skapare har gett oss. Att acceptera något annat, är att nedkalla vår Skapares vrede, och att leva i en konstant cirkel av otillräcklighet. Allt detta eftersom människor fortfarande jagar system konstruerade av människor. Osäkerhetens och tvivlens system.