Demokrati är att grekiskt ord ursprungligen: “demos” (folk) och “kratos” (styre). Demokrati betyder alltså folkstyre i den bemärkelse att det är folket – allenast – som innehar rätten att lagstifta sina egna lagar och förordningar samt bilda sina egna uppfattningar (dvs de tankar de är övertygade om och som därför dirigerar deras handlingar), seder och praxis, utan någon utomstående intervention, vare sig mänsklig eller gudomlig. Suveräniteten tillhör folket, kort och gott. Demokrati är således en grundtanke, en ideologi, ja, en livsåskådning som folket adopterar och praktiserar. Demokrati är också felaktig och farlig i och med att den förvränger människors tänkesätt och riktar bort det från att söka sanningen och fly det som är falskt till att kompromissa (kompromisstänkande) och inger människor med den falska och tillika farliga tanken att de har obegränsade fri- och rättigheter (de mänskliga fri- och rättigheter).
I) Själva definitionen vållar demokratins första dilemma; ty vem är folket? Är det de fria männen (som demokratin förutsatte i den antika Aten) ? Eller kanske alla som innehar medborgarskap i dagens nationalstat och som betalar en specifik skatt (som fallet är i Storbritannien) ? Eller det kanske räcker med medborgarskap och myndighet? Men var ligger skillnaden mellan riksdags- och kommunalval? Och vad är myndighet? Vad är skillnaden mellan en person som är 17 år, 11 månader och 27 dagar och en person som är 18 år och 2 dagar? På vilket sätt är den senare klokare (den förra är ju till en långt bort belägen gräns handlingsreducerad individ) än den förra? En absurditet vill jag framhålla. Är det folket självt som har definierat sig självt? Klart inte. Hur folket nu fick förmyndare som bestämde vilka folket var, tål att undersökas.
II) Nästa dilemma är just faktumet att det är omöjligt att hela folket (vilka det nu är) samlas för att fatta vartenda beslut som behöver fattas (t ex Kina). Lösningen var parlamentarism, som kallas den indirekta demokratin. Denna lösning innehar dock i praktiken ett berövande av folkets vilja. Det hela likna när man åker taxi, man anger adressen, man hela vägen dit och farten bestäms av chauffören och en del andra faktorer. Visst, man kan också ange vägen och hur snabbt man vill nå resans ändamål, men inga garantier ges väg- och fartönskemålet följs. Människor röstar på det parti som lägger fram bästa tänkbara valfläsk (alltså vallögner), och som oftast blir folk besvikna en kort period (eller kanske bara en enda dag) efter det partiets valseger och maktövertagande.
Någon kan genmäla med att folkomröstningar är rekommenderade här i Sverige och inte förpliktigande. Detta argument smulas sönder av det faktum att dessa folkets representanter är just representanter, som ska genomföra folkets vilja, och inte förmyndare, som bestämmer vad som förefaller DEM vara folkets bästa. Den indirekta demokratin är alltså ingen demokrati, utan en omyndigförklaring av folket.
III) Människan är en genial varelse, som kan åstadkomma vad som till synes verkar vara alltför ouppnåeligt. Denna genialitet är resultatet av hennes förstånd. Men för att vi ska kunna peka på det område där genialitet kan komma till nytta och det område där den inte gör det, måste vi ta reda på vad förstånd är. Gör vi det, hindrar vi alla försök att löjliggöra intellektet, genom att t ex tvinga det att utforska vad det bevisligen inte klara av.
A) Förstånd är överföring av verkligheten till hjärnan genom ett av sinnena och bearbetar den överförda verkligheten med den tidigare information man har om denna verklighet, för att komma fram till en slutsats. Förstånd är alltså en hjärnprocess, som bastår av fyra element:
1) verkligheten (allt vi kan uppfatta med våra fem sinnen eller vars spår vi kan förnimma är verklighet),
2) sinnet/sinnena, som ska överföra denna verklighet,
3) den omdömesgilla hjärnan, som ska knyta samman verkligheten med den tidigare informationen, och
4) den tidigare information man har om just den verkligheten.
Efter att ha definierat förståndet och därmed kommit underfund med förståndets arbetsfält, som begränsas av det faktum att det krävs:
I) verklighet att undersöka (att denna verklighet är korrekt överförd är förstås en förutsättning för att resultatet av denna hjärnprocess ska bli rätt), och
II) tidigare information att bearbeta verkligheten med.
Nu lämnar vi diskussionen kring förståndet för en kort stund, för att diskutera människans natur, och för att därefter knyta an dessa två frågor.
B) Människan har instinkter och organiska behov, som måste tillfredsställas. (Instinkter är behov, som stimuleras utifrån, och som leder till en situation av misär, då de inte tillfredsställs, medan organiska behov är behov, som stimuleras inifrån, och som leder till döden om de inte tillfredsställs). Instinkter är tre: överlevnads-, arts- och religiostitetsinstinkten. (Dessa tre manifesterar sig på olika sätt; överlevnadsinstinkten tar sig form i ex egoism och habegär, överlevnadsinstinkten i kärlek och sympati, och religiositetsinstinkten i dyrkan och vördnad.) De organiska behoven däremot är begränsade till antal; mat, dryck och sömn.
Det man vet om dessa instinkter och organiska behov är att de existerar p g a den hos människan inneboende vitala energin, men deras natur är helt främmande för människan.
Nu kan vi knyta an diskussionerna om människans natur och hennes förstånd. Människan är, som vi tidigare konstaterat, genial på att uppfinna och finna lösningar på materiella problem, samt administrera. Gäller också detta för de immateriella frågorna, såsom avgörandet om vad som är gott och vad som är ont, vad som är tillåtet respektive förbjudet, dvs lagstiftning och normfastställande? det absolut korrekta svaret är NEJ! Orsaken är, kort och gott, att det inte går att dra parallell mellan det materiella och det immateriella. Ty hur kan man tänka fram en lösning på en sak man inte har grepp om? Man måste kunna överföra verkligheten till hjärnan, dvs uppfatta verkligheten som den är, och dessutom ha tidigare information för att kunna tänka. Så vad är instinkternas och de organiska behovens verklighet? Vilken tidigare information har man om dessa? Att de måste uppfyllas? Vilken ovärderlig information!
Att människan saknar all uppfattning om instinkterna och de organiska behoven ligger därmed bortom alla tvivel, vilket betyder att människans lösningar till de problem, som kommer att uppstå tillföljd av misskötsel av dessa instinkter och organiska behov, och även själva organiseringen av tillfredsställelsen av dessa är en samling bristfälliga och därmed felaktiga lagstiftningar. De enda sanna lagstiftningar är de som organiserar tillfredsställelsen av dessa instinkter och organiska behov på ett riktigt sätt.
Den enda, som är berättigad till och därmed förbehållen rätten att lagstifta, dvs organisera tillfredsställelsen av människans instinkter och organiska behov, är den som uppfattar dessas natur riktigt. Människan är dock inte i stånd till att uppfylla detta kriterium, varför hon diskvalificeras som lagstiftare. Detta betyder givetvis inte att människor ska få leva i en tillvaro, där djungelns lag gäller, utan de måste söka efter en ofelbar lagstiftare, som ger dem säkert korrekta lagar, att lämpa sig efter, efter det att de kommit fram, på intellektuell väg, till att denna lagstiftare är den enda i stånd till att lagstifta korrekta och riktiga lösningar.
Och vem kan denna vara, om inte människans Skapare, som VET vad Han har skapat (nu syftar jag på människans natur)? (Att bevisa Skaparens existens, får bli nästa ämne.)
Således är den av människor konstruerade demokratiska ideologin bristfällig och därmed direkt farlig för människor, eftersom den: I) inte lagstiftar korrekt (resultatet blir egoism, omoraliskhet), II) inte lagstiftar i enlighet med människans natur (människan lämnas,full av otillfredsställelse) och, III) inte fyller henne med inre frid och förnöjdhet.