I Allahs, den Barmhärtiges, Förbarmarens, Namn

Regeln beträffande fastan i Skandinavien

Allah, den Upphöjde, har förpliktat muslimerna att fasta ramadan. Allah, den Upphöjde, säger:

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا كُتِبَ عَلَيْكُمُ الصِّيَامُ كَمَا كُتِبَ عَلَى الَّذِينَ مِن قَبْلِكُمْ لَعَلَّكُمْ تَتَّقُونَ

”Troende! Det är en plikt för er att fasta, liksom det var en plikt för dem som levde före er – kanske skall ni frukta Allah.” (al-Baqarah 2:183) Allah, den Upphöjde, säger:

فَمَنْ شَهِدَ مِنْكُمُ الشَّهْرَ فَلْيَصُمْهُ

”Den av er som ser månens nytändning skall fasta månaden ut.” (al-Baqarah 2:185)

I den hadith som återges av an-Nasaa’i:

«أَنَّ أَعْرَابِيًّا جَاءَ إِلَى رَسُولِ اللهِ صَلَّى اللهُ عَلَيْهِ وَسَلَّمَ، فَقَالَ : يَا رَسُولَ اللهِ، أَخْبِرْنِي بِمَا افْتَرَضَ اللهُ عَلَيَّ مِنَ الصِّيَامِ ، قَالَ: صِيَامُ شَهْرِ رَمَضَانَ ، إِلَّا أَنْ تَطَوَّعَ شَيْئًا.»

”En beduin kom till Allahs budbärare (Allahs välsignelse och frid vare med honom) och sa: ”Allahs budbärare, berätta för mig vad Allah har förpliktat mig angående fastan.” Han sa: ”Fastan av ramadan. Du få fasta mer om du vill.”

Fastan är att avstå från mat, dryck och andra fastebrytande saker från fajr-tiden fram till solnedgången, kombinerat med niyyah (avsikten), eftersom Allah, den Upphöjde, säger:

وَكُلُوا وَاشْرَبُوا حَتَّى يَتَبَيَّنَ لَكُمُ الْخَيْطُ الأَبْيَضُ مِنَ الْخَيْطِ الأَسْوَدِ مِنَ الْفَجْرِ ثُمَّ أَتِمُّوا الصِّيَامَ إِلَى اللَّيْلِ

”Ni får äta och dricka till dess den vita strimman av gryningsljuset kan urskiljas mot nattens mörker. Återuppta då fastan och håll den tills natten faller på.” (al-Baqarah 2:187)

Det är fastställt i shari’ah att en fastedag börjar och slutar genom orsaker (asbaab); fastedagen börjar när dess orsak finns, nämligen att den verkliga fajr har inträtt, och slutar när dess orsak finns, nämligen solnedgången. Ulamaa’ av usoul ul-fiqh (islamiska rättsgrunder) har definierat orsak som ”varje tydlig, konsekvent beskrivning som det traderade beviset bevisar vara ett signalement på regelns befintlighet”, dvs. en orsak är ett tecken och signalement som Lagstiftaren, Upphöjd vare Han, har ställt för att introducera regelns befintlighet för den tillräkneliga. Följaktligen innebär orsakens existens regelns befintlighet, och orsakens frånvaro regelns obefintlighet. Mot den bakgrunden är fastedagens slut klart och tydligt, nämligen solnedgången. Umar ibn al-Khattab (må Allah vara nöjd med honom) sa att Allahs budbärare (Allahs välsignelse och frid vare med honom) sa:

«إِذَا أَقْبَلَ اللَّيْلُ مِنْ هَا هُنَا وَأَدْبَرَ النَّهَارُ مِنْ هَا هُنَا وَغَابَتِ الشَّمْسُ فَقَدْ أَفْطَرَ الصَّائِمُ»

”Om natten kommer österifrån, dagen färdas västerut och solen går ned, är den fastandes fasta till ända.” (al-Bukhari och Muslim)

Orsaken till fastan är solnedgången, och detta är i Skandinavien tydligt och klart i de områden där solen vanligtvis går ned, även om dagen är lång under sommarmånaderna.

Solnedgången i dessa områden omfattas av den föregående hadith som berättas av al-Bukhari och Muslim:

«إِذَا أَقْبَلَ اللَّيْلُ مِنْ هَا هُنَا وَأَدْبَرَ النَّهَارُ وَغَابَتِ الشَّمْسُ فَقَدْ أَفْطَرَ الصَّائِمُ»

”Om natten kommer österifrån, dagen lämnar västerut och solen går ned, är den fastandes fasta till ända.”

Angående fastans början har Lagstiftaren sammanknutit även den med dess orsak, nämligen att den vita strimman kan urskiljas från nattens mörker. Den Upphöjde säger:

وَكُلُوا وَاشْرَبُوا حَتَّى يَتَبَيَّنَ لَكُمُ الْخَيْطُ الأَبْيَضُ مِنَ الْخَيْطِ الأَسْوَدِ مِنَ الْفَجْرِ ثُمَّ أَتِمُّوا الصِّيَامَ إِلَى اللَّيْلِ

”Ni får äta och dricka till dess den vita strimman av gryningsljuset kan urskiljas mot nattens mörker.” (al-Baqarah 2:187) Fastan börjar när den verkliga fajr har ägt rum.

Ibn Umar (må Allah vara nöjde med dem båda) sa att Allahs budbärare (Allahs välsignelse och frid vare med honom) sa:

«إِنَّ بِلَالًا يُؤَذِّنُ بِلَيْلٍ، فَكُلُوا وَاشْرَبُوا حَتَّى تَسْمَعُوا أَذَانَ ابْنِ أُمِّ مَكْتُومٍ»

”Bilaal ropar ut adhaan nattetid. Är och drick till dess ni hör Ibn Um Maktoum ropa ut adhaan.” (al-Bukhari och Muslim)

Bilaal ropade ut den första adhaan för att väcka människorna så att de skulle förbereda sig. När fajr-tiden inträder ropar Ibn Um Maktoum ut adhaan. Den fajr vid vilken man måste sluta äta är den som utspringer ur natten. Det som händer i Skandinavien är att skymningen inte upphör.

Det stämmer att en naturlig nedgång sker, men att rodnaden eller vitheten inte upphör. Gryningens upphörande utgör tiden då ishaa’ inträder. Muslim berättar i sin Sahih:

«ثُمَّ أَمَرَهُ فَأَقَامَ الْعِشَاءَ حِينَ غَابَ الشَّفَقُ…»

”Han beordrade honom att be ishaa’ när skymningen var till ända.” I en annan version:

«ثُمَّ أَمَرَهُ بِالْعِشَاءِ حِينَ وَقَعَ الشَّفَقُ…»

”Han beordrade honom att be ishaa’ när skymningen var till ända.”, dvs. skymningen försvann. Skymningens befintlighet efter solnedgången är därför irrelevant för fastebrytningen, och irrelevant för fastans början, även om nattens mörker är partiellt, såsom fallet är hos oss i Skandinavien. När detta mörker förändras mot vithet som sprider sig i horisonten, ska man sluta äta. Den vithet som syns i nattens mörker innebär inte att man kan se allt, utan är att observera horisonten i öst, och vi kommer att se att det ”partiella” mörkret har börjat skingras, dvs. att synligheten har börjat sprida sig österut och vänsterut i horisonten jämfört med timmarna dessförinnan.

För att summera om tiden för att sluta äta är att horisontell vithet framträder synligare än det ”partiella” mörkret, dvs. när förändringen av detta ”partiella” mörker mot horisontell vithet högerut och vänsterut i den östra riktningen är iögonfallande. Detta är den verkliga fajr och är tiden för att sluta äta, dvs. fastans början.

Mot den bakgrunden är det varje muslims plikt att fasta från fajr-tiden till solnedgången, såsom de islamiska bevisen fastställer. Dagens längd eller korthet är irrelevant, eftersom tecknen och signalementen är tydliga. Annat är det när det finns en islamiskt giltig ursäkt som förhindrar fastan, t.ex. sjukdom eller resa. Den Upphöjde säger:

فَمَنْ كَانَ مِنْكُمْ مَرِيضًا أَوْ عَلَى سَفَرٍ فَعِدَّةٌ مِنْ أَيَّامٍ أُخَرَ

”Men den av er som är sjuk eller på resa [skall fasta senare] under motsvarande antal dagar.” (al-Baqarah 2:184) Men den som är oförmögen att fasta, t.ex. ålderstigna gamlingar eller den som lider av kronisk sjukdom, slipper fasta och betalar kaffaarah (ersättning) för varje dag som han inte fastar. Den Upphöjde säger:

‏وَعَلَى الَّذِينَ يُطِيقُونَهُ فِدْيَةٌ طَعَامُ مِسْكِينٍ‏

”…och de som har möjlighet skall som offer ge en nödställd att äta.” (al-Baqarah 2:184) ”De som har möjlighet” är de som inte klarar av att fasta den.

Man får inte under några omständigheter som helst slippa fastan utan islamiskt giltig ursäkt. Man får inte heller begränsa fasteperioden till ett visst antal timmar, genom medicinska eller andra hänvisningar, så länge som vi lever i länder där dagen och natten växlar under dygnets tjugofyra timmar, även om antalet dagtimmar överstiger nattimmarna. Detta är vad de islamiska bevisen, i form av Koranen och Sunnah, har kommit med. Andra åsikter, som inte stöder sig på islamiska bevis eller ens tillstymmelse av bevis, beaktas inte.

يَا أَيُّهَا الَّذِينَ آمَنُوا اسْتَجِيبُوا لِلَّهِ وَلِلرَّسُولِ إِذَا دَعَاكُمْ لِمَا يُحْيِيكُمْ وَاعْلَمُوا أَنَّ اللهَ يَحُولُ بَيْنَ الْمَرْءِ وَقَلْبِهِ وَأَنَّهُ إِلَيْهِ تُحْشَرُونَ

”Troende! Svara när Allah och [Hans] Sändebud kallar er till det som skall förnya ert liv! Ni bör veta att Allah träder emellan människan och hennes eget hjärta och att det är till Honom ni skall samlas åter.” al-Anfaal 8:24

27 shaban 1436 14 juni 2015

Hizb ut-Tahrir Skandinavien