I Allahs, den Barmhärtiges, Förbarmarens, Namn
Fredag den 13/11 2015 utsattes Paris för en rad attacker som resulterade i många döda och ännu fler skadade. Reaktionerna från medierna och världsledarna var förväntade – till den graden att man kunde ha skrivit ett manus i förväg. Det skickades sympati- och stödförklaringar, och alla TV-tablåer och förstasidor rensades för att hedra offren. Islam betraktar varje mord på oskyldig som en tragisk händelse och en förbrytelse. Reaktionerna från de västerländska medierna och politikerna tycks dock kännetecknas av dubbelmoral och eurocentrism, när man tar den andra sidan av dessa reaktioner i beaktande.
Efter attackerna i Paris kallas det nu till en intensifiering av kriget i Syrien och Irak som en del av kampen mot ”IS”, som tydligen låg bakom fredagens attack. Som förut, kommer detta att kosta många civila muslimer i Syrien livet, men här är politikernas ståndpunkter klara, och det fälls inga tårar. Även om det är väl känt att kalifatet är den term som används för det islamiska styrelsesystemet – en integrerad del av islam, som hundratals miljoner muslimer längtar efter – precis som det är väl känt att stödet till som den urspårade milisen, känd som ”IS”, bland de muslimska massorna är lika med noll, så framställs nu varenda anhängare av kalifatet som en fiende
som måste bekämpas. Inte ens barnen går fria.
Søren Espersen (DF) sa i en intervju med TV2: ”Vi bombar inte där det finns civila, men det är vi tvungna att börja med… ” På frågan om ifall man också skulle bomba kvinnor och barn, svarade han: ”Ja, naturligtvis. Det är vi tvungna till, när det är där IS-krigarna är. ” Espersens yttrande väcker säkert vrede bland många vanliga människor, men det beskriver ju tyvärr en redan existerande verklighet för befolkningen i Syrien.
Faktum är att bombningarna redan nu, där man påstås försöka undvika civila offer, medför mord och lemlästningar på ett stort antal civila, däribland oskyldiga barn och kvinnor. Detta kommer bara att öka i takt med fler attacker för att ”skydda” väst och ”friheter”. Faktum är att olika danska regeringar sedan 2002 har varit medbrottslingar i dödandet av ett ofattbart antal kvinnor och barn i en rad krig mot muslimska länder.
Regeringen partiets politiska talesman, Jakob Ellemann-Jensen (V), sade i en kommentar: ”Vi ska inte bomba kvinnor och barn. Vi är ju inte barbarer.”
Här måste vi dra slutsatsen att era reaktioner och löften om åtgärder, och inte minst era tidigare gärningar i Afghanistan, Irak, Libyen och Mali, gör er till både hycklare och barbarer.
Junes Kock
Media Representat av Hizb ut Tahrir i Skandinavien